Ett livslångt engagemang för överlevandes berättelser

Greenspans metod bygger på långvariga och föränderliga relationer snarare än enstaka vittnesmål. Genom att möta människor över en längre tid lyfter han fram den komplexitet och oförutsägbarhet som präglar överlevandes berättelser.

Hans engagemang tog sin början 1971, då han under ett forskningsprojekt av en slump hamnade i samtal med en överlevande.

– Det som skulle ha varit en två timmar lång intervju med en överlevande blev ett tio timmar långt samtal. Det var verkligen början. Han berättade att jag var den första, förutom andra överlevande, som han pratat med om sina krigsupplevelser. Senare förstod jag att detta var mycket vanligt under den tiden.

Samtal som pågått över lång tid

Sedan dess har Greenspan haft många samtal med överlevande – vissa har pågått i veckor, månader och till och med årtionden.

– En del av samtalen har spelats in och andra inte. Vissa har skett i formella sammanhang, andra under en måltid, en resa eller vid en familjesammankomst. Våra diskussioner om kriget har varit en del av vår vänskapsrelation. Långvariga bekantskaper skapar förtroende. Och förtroende skapar ovanlig klarhet och öppenhet.

I sin pjäs REMNANTS presenterar Greenspan en serie monologer baserade på arbetet med överlevande. Pjäsen handlar lika mycket om livet efter kriget som om själva krigsupplevelserna – och lika mycket om oss, lyssnarna, som om de överlevande.

– Min favoritkommentar är när någon säger att pjäsen ”inte var vad jag förväntade mig”. Många kommer till överlevarnas berättelser med en föreställning om att de redan vet vad som ska berättas. Mycket av mitt arbete, inklusive REMNANTS, är utformat för att få oss att gå bortom dessa förutfattade meningar – det är ett högt hinder att ta sig över!

Metoden har inspirerat forskare inom andra fält

Greenspans metod har inspirerat till forskning även inom andra områden, som samtal med överlevande från andra folkmord, sjukdomar och studier om homosexuella och etniska grupper.

Samarbetet med Malmö universitet inleddes när Malin Thor Tureby, professor i historia vid Fakulteten för lärande och samhälle, bjöd in Greenspan som huvudtalare till en konferens på Judiska museet. Det mötet blev starten på ett nära akademiskt utbyte.

– Sedan dess har Malin blivit inte bara en nära kollega utan också en god vän. Vi är på samma våglängd när det gäller intellektuella övertygelser, engagemang och etik, säger han.

Att bli utnämnd till hedersdoktor beskriver han som en nästan overklig upplevelse.

– Jag är van vid att vara outsidern – ofta kritiker och motståndare. Men jag är glad över att ha etablerat den här kontakten. Det känns meningsfullt att få bidra, och jag är mer än redo att undervisa och stötta. Det är ett stort privilegium att få dela med sig av sitt livsverk.