Sexualundervisningen stärker unga – men formar också normer

Sedan 1955 är sexualundervisning obligatorisk i svenska skolor. Rebecka Fingalsson har analyserat läroböcker, historiska dokument, lärarintervjuer och fortbildningsmaterial för att förstå hur undervisningen utvecklats och vad den förmedlar.

– Undervisningen har blivit mer omfattande och rörlig, vilket öppnat fler vägar till kunskap om sexualitet, samtycke och relationer, säger hon.

Fokus på det glada kan osynliggöra sårbarhet

Men samtidigt som sexualundervisningen breddats, visar avhandlingen hur den också formar föreställningar om kön, kropp, sexualitet och etnicitet. En av studierna pekar på en särskild form av svensk exceptionalism – en berättelse om Sverige som tolerant och progressivt.

– Fokus ligger ofta på det glada och inkluderande, men det riskerar att osynliggöra erfarenheter som inte passar in i bilden av en modern svenskhet. Vi måste kunna tala om sårbarhet och allvarliga frågor utan att någon känner sig utpekad.

Lärarrollen påverkar

Lärarrollen är en annan central aspekt. Äldre kvinnor uppfattas ofta som trygga och trovärdiga, medan manliga lärare måste förhålla sig till föreställningar om hotfullhet.

– Det finns en idé om den ofarliga femininiteten och den potentiellt farliga manligheten. Det påverkar både hur undervisningen tas emot och hur den genomförs.

Rebecka Fingalsson betonar att sexualundervisning inte bara handlar om innehåll, utan också om hur kunskap förmedlas – något som kräver språk, självinsikt och pedagogisk kompetens.

Uppmaning om att fortsätta samtalet

Hon hoppas att avhandlingen ska bidra till fortsatt forskning och debatt, särskilt i ljuset av ett nytt förslag att flytta sexualundervisningen från skolans övergripande mål till vissa ämnens kursplaner – något som kritiserats som en nedmontering.

– Sexualitet är kunskap. Det är ett komplext ämne, men bara för att det är svårt kan vi inte ge upp. Om inte skolan tar ansvar för samtalen – var ska de då ske?

Sexualitet är kunskap. Det är ett komplext ämne, men bara för att det är svårt kan vi inte ge upp. Om inte skolan tar ansvar för samtalen – var ska de då ske?

Rebecka Fingalsson.

Avhandlingen avslutas med en uppmaning: att fortsätta samtalet, trots undervisningens inneboende motsägelser.

– Det är i dialogen med elever, mellan ämnen och inom lärarkåren som sexualundervisningen kan bli det verktyg den är tänkt att vara, säger Rebecka Fingalsson.

Läs avhandlingen Orientations in Swedish Sexuality Education