Suveränitet utan territorium

Jade McGlynn beskriver hur politisk legitimitet och ukrainsk suveränitet på olika sätt stöttas av människorna i de ockuperade områdena i östra Ukraina. Hon har intresserat sig för konkreta sätt som de agerar på. Det kan till exempel vara man sänder koordinater till Ukrainas armé så den kan bomba militära mål i ockuperade områden.
– Det är en signal på att man fortsätter tro på ukrainsk suveränitet över dessa områden, säger Jade McGlynn.

Andra sätt kan vara mindre synliga, som att man fortsätter studera på ukrainska universitet på nätet, eller att man genom att använda VPN kommer åt ukrainska sajter eller nyheter.
– Det finns olika möjligheter för människor att inte bara utöva ukrainsk identitet utan också sin tilltro till legitimiteten i ukrainska institutioner. Jag menar att det kan tolkas som en form av en fortsatt tro på ukrainsk suveränitet över dessa områden.

Förenat med stora risker

Motstånd är förstås förknippas med stora risker. Särskilt under 2026 så har förhållandena i de ockuperade områden hårdnat ganska dramatiskt, enligt Jade McGlynn. Öppet motstånd är i det närmaste omöjligt och sker primärt underjord. Ryssland har byggt upp ett väldigt omfattande kontrollsystem med digital övervakning.

20 000 barn har stulits. Genom inflyttningsprogram flyttas ryssar in från Ryssland. Undervisning i ukrainska är förbjudet sedan september 2025. Tusentals civila från ockuperade områden har fängslats för extremism, vilket kan vara att man bara har en vagt proukrainsk inställning, enligt Jade McGlynn.

Olika tecken på russifiering

Att barn skickas iväg på till olika program och krigsläger ser hon som det mest uppenbara exemplet på russifiering. Olika områden har olika erfarenheter. Medan ockupationen i Mariupol hände väldigt snabbt och var väldigt hård från början, har det skett mer nyligen i de ockuperade delarna av Cherson.

– Många distrikt har fått nya namn. Jag skulle säga det tydligaste minnet av russifiering kommer vara alla massgravar, särskilt i Mariupol, som ofta belagts med betong. I Primorskyparken i Mariupol har man satt en byst av Pushkin över en massgrav med civila, säger Jade McGlynn.

Jade McGlynn arbetar vid the Department of War Studies vid King’s College London, där hon på halvtid forskar om bland annat Rysslands krig i Ukraina. Hon tillbringar mycket tid i östra Ukraina, framförallt i Charkivregionen, och kom nyligen tillbaka därifrån.

Livet fortgår
– Livet i Charkiv är någorlunda normalt. Självklart finns det många bombade hus och stängda affärer. När jag var där verkade luftförsvaret fungera igen. Charkiv är så nära gränsen att det förstås är svårare att försvara från inkommande artilleri. Du kan fortfarande fixa dina naglar och gå ut och äta god mat.

– Livet fortgår inne i staden, men åker du ut på ringvägen är det mycket befästningar och drönarnät och i provinsen ser du genast mycket mer förstörda byar, säger Jade McGlynn.

Jade McGlynn tror att kriget kommer att fortsätta. Europas länder gör inte vad som är nödvändigt för att avskräcka Ryssland från fortsatt aggression eller för att stötta Ukraina i den utsträckning landet behöver, menar hon.

– Det är inte säkert, men en läxa att dra från ockuperade områden är tyvärr att det finns en rimlig sannolikhet att vi måste lära den läxan också för andra europeiska länder som Ryssland kan komma försöka angripa eller ockupera.