Kriminologiprogrammet

”Jag har verkligen hittat rätt”

Varje vecka träffar Martina Gardshol Gavelli människor som är dömda för olika brott. Målet är att få klienterna att hitta en bättre väg. ”Att se en klient förändras är värt oerhört mycket” säger hon om jobbet som frivårdsinspektör.

”Vi bryter den onda cirkeln” står det på nyckelbandet som Martina Gardshol Gavelli bär om halsen. Hon möter upp i väntrummet på Frivården i Helsingborg och lotsar oss till ett rum som hon bokat. I samma rum möter hon ofta klienter. Brotten de är dömda för är av olika karaktär, men gemensamt är att klienterna inte avtjänar straff på anstalt.

– De kan till exempel vara villkorligt frigivna eller ha blivit dömda till skyddstillsyn. Då har de skyldighet att komma hit med visst intervall för samtal med sin handläggare eller för att delta i ett behandlingsprogram, berättar Martina.

Martinas yrkesinriktning växte fram ur ett genuint intresse för människor.

– Jag funderade mycket på vad som får människor att göra olika val i livet, och vilka normer som får oss att göra eller inte göra vissa saker.

Tog en kandidat och sedan en master

Hon funderade på psykologi, men landade i att kriminologi var den inriktning som passade bäst. Efter att ha börjat på kriminologiprogrammet i Sundsvall bytte hon till Malmö universitet där hon först gick kandidatprogrammet och sedan byggde på med en master i kriminologi.

Under kandidatutbildningen fick hon inblick i hur polisen och kriminalvården arbetar och stärktes i sitt val av utbildning. Att gå vidare och läsa en master blev en naturlig följd.

– Jag fick med mig väldigt mycket från kandidatprogrammet, men blev mer självständig och tränade på att resonera och analysera mer på masternivån. Det var också en intressant miljö med många internationella studenter.

Efter examen jobbade hon på HBV-hem och på Arbetsförmedlingen. Erfarenheterna ledde till ett vikariat inom frivården och vidare till fast jobb.

I början arbetade hon med personutredningar inför rättegångar. Hon arbetade också som stöd- och kontrollinstans för människor som dömts till skyddstillsyn.

Internutbildning gav ny roll

Efter några år i rollen som frivårdsinspektör fick hon möjlighet att via intern utbildning bli certifierad för att jobba som programledare för olika behandlingsprogram. Programmen är baserade på social inlärningsteori och kognitiv beteendeterapi, KBT, och har forskningsstöd för effekter på återfall.

Behandlingen syftar till att bryta en ond cirkel, oavsett om problemet handlar om våld i nära relationer, droger eller annan typ av kriminalitet.

Till sin hjälp har Martina en stab av kollegor som hon kan vända sig till för att diskutera problem som dyker upp. Laget har också regelbundna avstämningar med en psykolog.

– Det bästa med jobbet är kollegorna och att jag kan lägga upp mina arbetsdagar som jag vill. Jag bokar själv in klientmöten och har också tid att planera och läsa på. Att se en klient förändras, eller visa en vilja till förändring, är värt oerhört mycket.

Kriminologi-studierna ledde till brett arbetsfält

En examen i kriminologi ger många valmöjligheter, konstaterar hon. Inom frivården finns möjlighet att utvecklas.

– Jag har verkligen hittat rätt. Det är omväxlande och jag har svårt att se att jag skulle bli uttråkad. Men om jag skulle pröva något annat i framtiden så skulle det vara spännande att jobba på anstalt.

Vilka personliga egenskaper är viktiga i din yrkesroll?

– Ödmjukhet inför att människor har olika utmaningar. Man behöver kunna sätta gränser och man måste ha ett intresse för människor och för att ta reda på varför det blev som det blev.

Har du något råd till den som är intresserad av kriminologi, men är osäker?

– Ett tips är att söka sommarjobb på häkte eller anstalt för att se om det är en miljö som man kan tänka sig att jobba i. Man kan också vara volontär. Under studietiden hade jag uppdrag som samtalsstöd på Brottsofferjouren. Och även som biträdande övervakare. Biträdande övervakare är människor som engagerar sig frivilligt som stöd för en dömd person, ett komplement till frivårdens personal. Jag rekommenderar varmt att plugga kriminologi. Arbetsfältet är brett!

Text: Cecilia Lindberg

Emma gjorde ett utbytesår i London

Emma Olsson tog examen från kriminologiprogrammet i juni 2020. Hon har så länge hon kan minnas varit fascinerad över förekomsten av brott, polisarbete, psykologi och socialt samspel mellan människor. Viljan att försöka förstå människor och bidra till ett tryggare samhälle fick henne till att vilja bli kriminolog.

Vilka egenskaper tror du man behöver ha som kriminolog?

– Det viktigaste är att vara nyfiken på frågor som varför personer begår brott och hur brott kan förebyggas. Andra egenskaper som är viktiga är att kunna ha ett öppet förhållningssätt och vara mottaglig för att ta till sig olika perspektiv. 

Vad är det bästa med din utbildning?

– Det bästa med kriminologiprogrammet är att man får lära sig otroligt mycket inom ämnet. Till exempel varför personer begår brott, utsatthet, straffrätt, ungdomsbrottslighet, riskbedömning, nätverksanalys, brottsförebyggande metoder och hur forskning bedrivs inom området. Det är väldigt intressanta ämnen som också är aktuella och går att tillämpa i såväl arbetslivet, samhället och för den enskilda människan. 

– Utbildningen är främst teoretisk, men vi fick flera möjligheter att applicera kunskaperna praktiskt, framför allt i examensarbetet. 

Vad är det bästa med att plugga på Malmö universitet?

– Malmö universitet ligger enligt mig i Sveriges bästa och vackraste stad, vilket är en stor fördel. Universitetet präglas av den mångkultur som finns här, tillsammans med trevliga studenter och fantastiska lärare. Studenter erbjuds många möjligheter, såsom att delta i studentaktiviteter, utskott, forum, karriärdagar, lyssna på gästföreläsare och åka på utbytesstudier. 

Hur var det att åka på utbytesstudier som kriminologistudent?

– Under det andra studieåret tog jag ett utbytesår på Kingston University i London. Det fanns många andra utbytesstudenter på skolan. Det var väldigt kul att diskutera frågor inom kriminologi med personer med annorlunda erfarenheter. Till exempel annan kriminalpolitik och andra synsätt gällande brottslighet, utsatthet och hur man ska arbeta med det på bästa sätt. 

Vad är det bästa du tar med dig från din utbytestermin?

– Det bästa var allt som jag fick lära mig där och allt jag fick uppleva, både inom studierna men också utanför studierna i en storstad som London. Året hade inte blivit detsamma om jag inte hade gjort utbytesåret. Jag vill tro att jag utvecklades otroligt mycket, som kriminolog, inom det engelska språket, men också som person.

Vad ser du mest fram emot i ditt blivande yrke?

– Jag ser fram emot att arbeta på en arbetsplats som berör kriminalitet, utsatthet, missbruk och psykisk ohälsa. Arbete som omfattar analys, utsatthet, utredningar, samtal, utvärderingar, risk och kartläggning lockar mig. Arbetsplatser som jag gärna vill arbeta inom är Polismyndigheten, kommuner, Kriminalvården, Brottsförebyggande rådet och Tullverket.

Athina fick upp ögonen för forskning under studietiden

– Jag har alltid varit intresserad av mänskligt beteende och framför allt varför vissa personer väljer att begå brott. Man kan säga att jag är lite nördig. Redan när jag gick på gymnasiet läste jag förundersökningsprotokoll och tittade mycket på dokumentärer om seriemördare och andra extrema fall.

Under studierna blev Athina väldigt intresserad av att analysera hur miljön i bostadsområdet där man växer upp påverkar människor och deras beteende.

– Ämnet är väldigt komplext och det intresserar mig ännu mer nu än när jag sökte in till programmet. Vi läser både sociologi, psykologi och beteendevetenskap. Första året var det mest olika kriminologiska teorier som vi tittade närmre på, medan det sista året är främst inriktat på metod. Där går vi lite djupare in på hur man lägger upp och planerar forskning och utvärderingar men även hur man är kritisk mot dessa. 

På gymnasiet läste Athina medieprogrammet och intresserade sig för fotografi.

– Jag var intresserad av att fota utsatta områden och visa mörka sidor av samhället på ett vackert sätt. Det gick bra och mina lärare uppmuntrade mig och tyckte att jag hade talang. Men jag tyckte det var ett osäkert yrkesval.

Så kameran fick hamna på hyllan ett tag. Tack vare starkt stöd från sin familj valde Athina istället att satsa på akademiska studier.

– Min pappa hjälper mig på så många sätt genom att lyssna på hur jag diskuterar kriminologiska teorier och samhällsfrågor. Han är den som verkligen tror på mig, tillsammans med min syster och mamma.

Forskningskarriär lockar

Och mer studier kan det bli för Athina som har fått upp ögonen för forskning under studietiden. 

– Hela programmet är väldigt forskningsanknutet och våra lärare brinner verkligen för sina ämnen som de undervisar i. De är väldigt engagerade och det har påverkat mig. Jag skulle gärna vilja fortsätta och forska inom området. Jag gillar det vetenskapliga, att analysera, ta reda på mer fakta och hitta samband och samtidigt vara källkritisk.

Civilutredare på polisen – ett riktigt drömjobb

Innan Pontus Krüger sökte in till kriminologiprogrammet på Malmö universitet hade han hunnit med att plugga teknisk matematik på Chalmers, sökt in på Polishögskolan och jobbat.

– Jag är naturvetare i grunden och trodde först att jag ville bli ingenjör. Sen har jag alltid haft tankar på polisyrket, framför allt som utredare. Jag sökte till polisutbildningen ett par gånger och ett tag funderade jag även lite på psykologyrket.

Men det var först när Pontus hittade information om kriminologiprogrammet som alla bitar föll på plats.

– Jag har alltid varit nyfiken och tyckt det var väldigt roligt att utreda olika saker. Programmet uppfyllde det jag var ute efter. Det bästa med utbildningen var att alla ämnen vi läste intresserade mig. Jag är väldigt nöjd med utbildningen.

C-uppsatsen om penningtvätt ledde till jobb

När det var dags att skriva c-uppsats ville Pontus ha en praktisk förankring. Han fick kontakt med polismästaren på Länskriminalpolisen som ville ha hjälp att titta på frågeställningen "vart tar pengarna vägen efter penningtvätt?" 

– Jag fick analysera 100 domslut för att definiera vem det typiska brottsoffret var, såväl som förövaren.

Uppsatsen ledde till att Pontus fick jobb direkt efter examen på Kronofogden där han fick utreda skuldsatta, fatta beslut och verkställa besluten för att driva in medel.

Nu jobbar Pontus Kreuger som civil utredare av bedrägeribrott på Länskriminalen i Kristianstad.

– Jag lever min dröm. Redan när jag sökte in till polisprogrammet var jag ute efter utredningsarbete. Jag gillar att hitta samband och analysera fall. I mitt nuvarande jobb får jag lägga upp strategier inför mina egna förhör.

– Jag har också blivit väl mottagen som civilutredare av poliser, bättre än jag hoppats på.