I tre FN-organisationer har synen på AI skiftat från negativ oro för integritet och massinsamling av data till en mer positiv debatt om AI som ett verktyg för förändring. Det visar forskning vid Malmö universitet.

2014-2021 följde Michael Strange, docent i internationella relationer, tre FN-organisationer: kontoret för mänskliga rättigheter (OHCHR), världshälsoorganisationen (WHO), och organisationen för utbildning, vetenskap och kultur, UNESCO. Han kunde konstatera att attityden till AI blivit mer positiv, men han menar att det behövs mer debatt om AI - särskilt dess användning i samband med tillhandahållandet av sjukvård.

– Mängden röster och sättet som det talas om AI har breddats. Kritiska röster har dränkts av mer högljudda röster som lyfter att AI är ett verktyg och hur det kan underlätta, säger Strange, som var medförfattare till artikeln Global governance and the normalization of artificial intelligence as ‘good’ for human health.

Pandemin spelade stor roll

Michael Strange fann att pandemin var särskilt inflytelserik:
– Med pandemin skedde en massiv ökning av dataintensiv teknologi inom vården. Idag använder vi etiketten artificiell intelligens, men AI är inte på något sätt bara en teknik. Om du ser på det som en statsvetare eller samhällsvetare kan du fråga: ”Är AI verkligen en teknik, eller är det bara ett annat sätt att organisera samhället?'

Tanken på AI som en teknik väcker också frågor om vem som ska vara huvudleverantörer av olika tjänster. När det gäller vården utgår många från att den privata sektorn ska ta täten

– Talet om kris har gått från pandemin till att nu handla om en bredare kris inom vården, med frågor kring arbetskraftsbrist och ökad efterfrågan, säger Michael Strange.

Vem ska stå för verktygen?

Han talar om en pågående förändring i uppfattningen om vem som ska tillhandahålla verktygen och infrastrukturen kring vården.

– AI kan ses som bara ett verktyg som du fysiskt kan plocka fram, men när det är data och AI lär sig av denna data är det inte bara ett verktyg. Det är en dynamisk infrastruktur och i det avseendet är det mycket svårt att byta mellan verktyg över tid.

Strange lyfter fram två centrala antaganden: för det första att AI är framtiden för sjukvården, och för det andra att den privata sektorn ska tillhandahålla denna AI. Men det finns också ansvarsfrågan:

– Den offentliga sektorn ses som viktig i egenskap av ansvarig aktör. När det går fel så ska den gå in. Frågan är dock i vilken utsträckning den kan göra det om det offentliga inte har utvecklat tekniken och inte äger tekniken eller datan? säger Michael Strange och fortsätter:
– AI är en fundamental förändring, men vi behandlar det som bara en teknisk detalj, som att köpa en ny iPhone. För att kunna driva en fungerande sjukvård är det mycket viktigt att vi kan föra ett moget, transparent och demokratiskt ansvarsfullt samtal.

Statens roll kontra den fria marknaden

Även om det är positivt att AI inte längre ses som ett hot, konstaterar Strange att det förstärker tanken på AI som en enda teknologi och att det i sig är bra för vården. Det råder också, menar han, en tystnad kring skiftet relaterat till staten kontra den fria marknaden.

– Om vi är tysta om den här diskussionen så säger vi att det inte är en viktig fråga, kommenterar Strange och tillägger:
– Vad vi behöver inom det här området är en mer öppen debatt. Är det självklart att marknaden ska tillhandahålla AI? Vi måste fråga varför staten tar ett steg tillbaka. Det finns ett stort tomrum i debatten med tanke på det enorma skifte som AI kan medföra, säger Michael Strange.

Text: Adrian Grist

Läs studien i AI & Society

Global governance and the normalization of artificial intelligence as ‘good’ for human health