För att komma i gång kan det vara avgörande att inte veta vad målet är. Johan Dahlbeck har skrivit en bok om fiktionalism där han utforskar idén om att undervisa utan att helt kunna veta eller förklara vad kunskapen ska leda till.

– När barn introduceras till skolan handlar mycket om att komma i gång, eleverna ska lära sig att läsa, att skriva och att räkna. Det är inte helt klart vad de ska använda dessa förmågor till men alla vet att det står mycket på spel, säger Johan Dahlbeck, docent på Institutionen för barn, utbildning och samhälle.

I boken “Fictionalism: The Art of Teaching Truth Disguised as Lies" utgår Johan Dahlbeck mycket från sig själv. En av utgångspunkterna för boken är ett minne av en bok han fick av sin lärare när han slutade nian. Gesten hade stor påverkan på honom. Vid skolavslutningen gav läraren honom boken utan att säga något. Men minnet etsade sig fast och blev så småningom till startpunkten för en tanke om att utbildning i viss mån handlar om att erbjuda nya vägar utan att kunna veta eller förklara exakt vart dessa vägar leder.

– Hur förmår vi varandra att ta klivet till att börja? Människor som gör antaganden om atomer till exempel, de börjar någonstans utan att veta var de kommer att hamna. Det börjar med en fiktion som hjälper till att få fart på idéerna. När idéerna utvecklas kan en fiktion bli till en hypotes som vi sedan kan testa. Då är det inte en fiktion längre och då behöver vi släppa taget om den.

Grundtanken är att en fiktion alltid är tillfällig, att vi är medvetna om det och att vi utgår mycket ifrån oss själva när vi etablerar pedagogiska relationer. Ett tema i boken handlar om vilka fiktioner som sedan är produktiva, vilka som inte är det och hur man kan skilja dem åt.

– Relationen mellan lärare och elev bygger på ett tillfälligt band. Vi kan inte veta vad det blir av våra elever efter att den pedagogiska relationen avslutats. Poängen är därmed att fokusera mer på utgångspunkten och på vad vi vill sträva mot. Detta går stick i stäv med mycket i den samtida synen på utbildning och det ständiga kravet på mätbara resultat. Det handlar snarare om hur jag som lärare kan förmå elever eller studenter att börja sträva efter något som i alla fall inledningsvis är höljt i dunkel.

En stor del av lärares arbete är att både förhålla sig till och att välja ut värdefulla fiktioner. När elever eller studenter ska genomgå en transformering genom utbildning så erbjuder fiktioner en konkret startpunkt. Vi kan dock aldrig stanna kvar där utan det är just en tillfällig utgångspunkt för en strävan efter att bättre förstå världen. Här är läraren central dels för att läraren kan peka ut värdefulla fiktioner men också erbjuda broar mellan dem och en större förståelse av den del av världen som studeras.

– Det är en pedagogisk gest att erbjuda öppningar för människor och säga att jag kan visa en väg precis som min högstadielärare gjorde för mig med boken. Om jag förklarar något för dig är det lätt att strunta i det, men om jag kan väcka ditt intresse med en pedagogisk gest så att du vill något själv så har det en mycket större kraft, säger Johan Dahlbeck.

Text: Marc Malmqvist

Fakta

Boken Fictionalism: The Art of Teaching Truth Disguised as Lies" ges ut av Brill och är först ut i den nya serien “Research Perspectives in Philosophy of Education” med kortare monografier inom olika teman. Andra boken i serien kommer att handla om alienation.

– Alla kan läsa den men framför allt de som är intresserade av syftet med utbildning. Man kan se boken från ett pedagogiskt perspektiv men också ur ett filosofiskt perspektiv. Om man tycker idén är spännande ska inte det disciplinära vara ett hinder. Jag försöker förklara alla begrepp och använder exempel som är allmänmänskliga, säger Johan Dahlbeck.

Mer om boken