Sexualundervisningen i skolan präglas av en glad och positiv syn på samlevnad. Den kan också uppfattas som ensidig och inte helt oproblematisk när den utmanas, visar ny forskning.

Sexualundervisningen, eller sexualitet, samtycke och relationer som det heter, har funnits i svenska skolan sedan 1955. Doktoranden Rebecka Fingalsson skriver sin avhandling om hur den tar form i dag och har nyligen publicerat en artikel där hon ser att sexualundervisning som försöker betona positiva aspekter av sexualitet, lust och relationer också skapar en specifik syn på Sverige.

Sverige framstår som en plats där det finns plats för kärlek, hopp om ett glatt sexuellt liv.

Rebecka Fingalsson

Rent historiskt har det funnits koncensus kring att ha sexualundervisning i skolan, den har inte ifrågasatts. Snarare har det pratats om att öka omfattningen eftersom det finns föreställningar om att sexualundervisning kan lösa samhällsproblem som rör unga människors pågående eller framtida sexualliv, till exempel könssjukdomar, oönskade graviditeter, hårt sex eller porrberoende.

I sexualundervisningen finns en betoning på att ge kunskap som skyddar och förbereda unga människor men samtidigt finns det drag av att lyfta fram positiva aspekter i förhållande till sexualitet och relationer, menar Rebecka Fingalsson.

– Sexualundervisningens historia har svarat upp mot samhällsproblem. Vi ser dock en avsaknad av hur det blev så. Vi pratar om rättigheter som att ingå partnerskap eller jämställdhet men inte om hur vi kom dit. Det bara är så. Det blir en beskrivning av det bekanta snarare än en problematisering.

Läraren tar stort ansvar

Den positiva bilden av sexualitet och relationer som förmedlas i undervisningen skapas av läroplan, lagar och läromedel samtidigt som den aldrig riktigt har utmanats trots att ämnet har utvecklats och anpassats. Det gör att ett stort ansvar faller på den enskilda läraren som kan uppleva det svårt när ett klassrum är fyllt av elever med olika värderingar, åsikter, bakgrunder och erfarenheter.

– Det glada blir en form av lösning, ett institutionellt tryck på både lärare elever. Upprätthållandet kan förstärka normer på ett oreflekterat sätt. Detta innebär att det glada helt enkelt kan fungera som ett skydd mot andra åsikter och tankar, där exempelvis homosexualitet inte är tillåtet.

I studien har Rebecka Fingalsson gjort öppna intervjuer där lärare har fått prata fritt om sexualundervisningen. De berättar om att de upplever många skarpa lägen som kan vara svåra att hantera. När det inte känns enkelt berättar många lärare att de tar stöd i läromedel och läroplan. Där reflekteras återigen bilden av det glada.

Kan bli farligt

Sexualundervisningen erbjuder möjligheter att prata om och förstå svåra och intima frågor, exempelvis könsstympning. Det kan bli adresserat i helklass där det glada förhållningssättet påpekar att det finns och inte är tillåtet.

– Vad gör man då när det finns en elev med ett stympat kön? Vem har tillåtit det? Det glada ifrågasätter ju vuxnas bestämmande över den egna kroppen. Där kan det plötsligt uppstå en spänning i ett klassrum. Vad gör man om ett samtycke har misslyckats, vad finns det mer för roller att inta i relation till det glada och hur det ska vara?

– Samtidigt kan man tänka sig att om sexualundervisningen hade tagit upp än mer obekväma frågor hade den kunnat bli för farlig. Hade vi haft lika hög acceptans för sexualundervisning om den hade tagit sin fulla kapacitet? säger Rebecka Fingalsson.

Text: Marc Malmqvist

Mer om studien

Artikeln “'Happy Stories' of Swedish Exceptionalism Reproducing Whiteness in Teaching and Biology Textbooks in Sexuality Education” är publicerad i Science and education och har skrivits av Rebecka Fingalsson tillsammans med Hannele Junkala vid Umeå universitet.

Läs artikeln