Alumni & vänner

”Jag har verkligen hittat rätt”

Varje vecka träffar Martina Gardshol Gavelli människor som är dömda för olika brott. Målet är att få klienterna att hitta en bättre väg. ”Att se en klient förändras är värt oerhört mycket” säger hon om jobbet som frivårdsinspektör.

”Vi bryter den onda cirkeln” står det på nyckelbandet som Martina Gardshol Gavelli bär om halsen. Hon möter upp i väntrummet på Frivården i Helsingborg och lotsar oss till ett rum som hon bokat. I samma rum möter hon ofta klienter. Brotten de är dömda för är av olika karaktär, men gemensamt är att klienterna inte avtjänar straff på anstalt.

– De kan till exempel vara villkorligt frigivna eller ha blivit dömda till skyddstillsyn. Då har de skyldighet att komma hit med visst intervall för samtal med sin handläggare eller för att delta i ett behandlingsprogram, berättar Martina.

Martinas yrkesinriktning växte fram ur ett genuint intresse för människor.

– Jag funderade mycket på vad som får människor att göra olika val i livet, och vilka normer som får oss att göra eller inte göra vissa saker.

Tog en kandidat och sedan en master

Hon funderade på psykologi, men landade i att kriminologi var den inriktning som passade bäst. Efter att ha börjat på kriminologiprogrammet i Sundsvall bytte hon till Malmö universitet där hon först gick kandidatprogrammet och sedan byggde på med en master i kriminologi.

Under kandidatutbildningen fick hon inblick i hur polisen och kriminalvården arbetar och stärktes i sitt val av utbildning. Att gå vidare och läsa en master blev en naturlig följd.

– Jag fick med mig väldigt mycket från kandidatprogrammet, men blev mer självständig och tränade på att resonera och analysera mer på masternivån. Det var också en intressant miljö med många internationella studenter.

Efter examen jobbade hon på HBV-hem och på Arbetsförmedlingen. Erfarenheterna ledde till ett vikariat inom frivården och vidare till fast jobb.

I början arbetade hon med personutredningar inför rättegångar. Hon arbetade också som stöd- och kontrollinstans för människor som dömts till skyddstillsyn.

Internutbildning gav ny roll

Efter några år i rollen som frivårdsinspektör fick hon möjlighet att via intern utbildning bli certifierad för att jobba som programledare för olika behandlingsprogram. Programmen är baserade på social inlärningsteori och kognitiv beteendeterapi, KBT, och har forskningsstöd för effekter på återfall.

Behandlingen syftar till att bryta en ond cirkel, oavsett om problemet handlar om våld i nära relationer, droger eller annan typ av kriminalitet.

Till sin hjälp har Martina en stab av kollegor som hon kan vända sig till för att diskutera problem som dyker upp. Laget har också regelbundna avstämningar med en psykolog.

– Det bästa med jobbet är kollegorna och att jag kan lägga upp mina arbetsdagar som jag vill. Jag bokar själv in klientmöten och har också tid att planera och läsa på. Att se en klient förändras, eller visa en vilja till förändring, är värt oerhört mycket.

Kriminologi-studierna ledde till brett arbetsfält

En examen i kriminologi ger många valmöjligheter, konstaterar hon. Inom frivården finns möjlighet att utvecklas.

– Jag har verkligen hittat rätt. Det är omväxlande och jag har svårt att se att jag skulle bli uttråkad. Men om jag skulle pröva något annat i framtiden så skulle det vara spännande att jobba på anstalt.

Vilka personliga egenskaper är viktiga i din yrkesroll?

– Ödmjukhet inför att människor har olika utmaningar. Man behöver kunna sätta gränser och man måste ha ett intresse för människor och för att ta reda på varför det blev som det blev.

Har du något råd till den som är intresserad av kriminologi, men är osäker?

– Ett tips är att söka sommarjobb på häkte eller anstalt för att se om det är en miljö som man kan tänka sig att jobba i. Man kan också vara volontär. Under studietiden hade jag uppdrag som samtalsstöd på Brottsofferjouren. Och även som biträdande övervakare. Biträdande övervakare är människor som engagerar sig frivilligt som stöd för en dömd person, ett komplement till frivårdens personal. Jag rekommenderar varmt att plugga kriminologi. Arbetsfältet är brett!

Text: Cecilia Lindberg

Sexologen Kalle Norwald har världens bästa jobb

Kalle Norwald har varit med och startat Sveriges första HBTQ-mottagning, och den första akutmottagningen för personer med erfarenhet av sexuellt våld, båda i Stockholm. En tillfällighet gjorde att han även blev expert i tv-programmet Gift vid första ögonkastet.

Utöver sitt arbete som sexolog undervisar han och skriver böcker. I höst ger han ut sin tredje bok. Hans arbetstitel lyder: auktoriserad socionom, auktoriserad sexolog och legitimerad psykoterapeut.

– ­Jag har alltid vetat att jag var intresserad av sexologi och samtal med människor. Just där andra tyckte det var pinsamt och jobbigt att vara, där ville jag befinna mig, säger han.

Det var två utbildningar som intresserade honom när han en gång i tiden sökte till Örebro universitet. Sjuksköterska och socionom. Han singlade slant och valet föll på socionom.
Sagt och gjort. Kalle läste till socionom och sedan en master i sexologi vid Malmö universitet. Idag driver han sin egen mottagning i Stockholm där han arbetar som sexolog. Men drömmen om att bli sjuksköterska finns fortfarande kvar i hans hjärta.

Stimuleras av att hjälpa

Det som förenar hans olika professioner är att klienterna söker sig till honom kring frågor rörande sexualitet.
­– Jag drivs av nyfikenhet. Det är stimulerande att bidra till att människor mår bättre. Det är ett enormt förtroende att få lov att ta del av klienters innersta och se hur olika krafter tar sig i uttryck i personen jag har framför mig.

Även om Kalle Norwald får höra tunga saker och möta människor som har smärta, ger arbetet honom en känsla av mening.

– ­Mitt jobb är förbannat roligt, säger han.

Kunskapen viktig

Kalle Norwald följer noggrant forskningen inom området. Han lyfter gärna upp den forskning som inte är sensationell.

– ­Jag vill förmedla ny kunskap inom området som ger ett mervärde för människor.

Hans tips till studenter:

– Odla din nyfikenhet. Läs intressant forskning även efter din examen, men gör det utifrån vad du behöver och inte efter vad någon annan vill att du ska läsa.

Text: Filippa Törnwall

Hon älskar sitt jobb och har prisats för det

År 2020 tog Hellvi Toresson sin examen från Malmö universitet. Tre år senare fick hon Malmö stads pedagogpris. Idag arbetar hon som lärare för en årskurs tre på Sorgenfriskolan i Malmö

Hellvi läste till lärare inriktning förskoleklass och årskurs 1–3 på Malmö universitet mellan åren 2016 och 2020.
– Jag har jobbat med barn först som barnvakt, senare på sommarkollo och på förskola och har trivts med det. Så för mig var det ganska självklart att välja läraryrket, säger hon.

Till alla som pluggar till lärare på Malmö universitet vill hon ge lite pepp.
– Det blir mycket teori under utbildningen men det är bara att kämpa på, för när man väl kommer ut så har man ett  otroligt roligt och meningsfullt jobb

Tar del av Malmös utbud

Ett tips hon gärna delar med sig av är att hon alltid en klasslista utskriven. Genom att ha koll på alla barn brukar hon försäkra sig om att alla vårdnadshavare får någon form av positiv feedback om sitt barn åtminstone någon gång under månaden.
– Jag är bra på att skapa relationer och har en bra dialog både med vårdnadshavare och med barnen, säger hon.

Malmö bjuder på en massa saker som hennes klass får ta del av såsom teaterföreställningar, kulturevenemang och andra roliga saker utanför skolan.
– Jag tycker det är viktigt att barn som inte får detta hemma får chans att tal del av det som Malmö har att erbjuda. Mycket går att hitta på Kulturkartan, men jag får också tips från vår chef och så får man själv vara lite uppmärksam och hitta saker, säger hon.

”Hellvi skapar ett välkomnande klimat i klassrummet med en positiv och varm ledarstil. Hon är omtänksam, kärleksfull, tydlig och oerhört strukturerad. ”

Ur motiveringen från Malmö stads pedagogpris 2023.

Vill vara med från skolstarten

När det kom till vilken åldersgrupp Hellvi ville arbeta med resonerade hon sig fram.
– Jag tycker det är häftigt att få vara med de första skolåren, från det att barnen börjar i skolan. Jag vill vara med och bidra till att de får en bra start och se deras utveckling. Det händer oerhört mycket i åldern sju till tio år, säger hon.

Själv gick hon bland annat på Rörsjöskolan i Malmö.
– Jag hade en fantastisk mentor i lågstadiet, Ann-Louise Lindell, som jag har som förebild. Men hela min skolgång var kantad av bra lärare, så jag hade verkligen tur hela vägen, säger hon.

När Hellvi inte jobbar så umgås hon med familj och vänner. Och hon jobbar fortfarande på sommarkollo med barn.

Malmö Pedagogpris

Malmö Pedagogpris syftar till att uppmärksamma och hylla det jobb pedagoger gör för barns och ungas lärare, inspirera till pedagogisk utveckling samt sprida goda exempel och förebilder. Priset delas årligen ut till en pedagog eller arbetslag som i sitt arbete uppvisar särskilt god förmåga att skapa förutsättningar för lärande samt bidrar till skolutveckling på vetenskaplig grund.

Läs mer om Malmö pedagogpris

Utbildningen i Malmö ledde till utvecklingsarbete i Mongoliet

Chantsalnyam Luvsandorj, som växte upp i en nomadfamilj i Gobiöknen, har gjort en lång resa, både i antal mil och i personlig utveckling. En viktig etapp var att plugga Leadership for Sustainability vid Malmö universitet. Nu arbetar hon för att förbättra levnadsvillkoren i Ulan Bator.

Chantsalnyam Luvsandorj kom till Malmö från Mongoliet tillsammans med man och två barn för att ta en masterexamen. Ett stort steg, kan tyckas, men för Chantsalnyam var det inte så dramatiskt.

– Ingen stor sak när man kommer från en nomadisk bakgrund, förklarar hon.

Masterprogrammet var hennes första möjlighet att studera på engelska, vilket gav en inträdesbiljett till engelskspråkiga arbetsmarknaden när hon efter examen flyttade tillbaka till hemlandet. Och hon menar att utbildningen i Malmö har varit avgörande för att få jobb.  

Kurs i projektledning blev användbar

I Ulan Bator, ett samhälle med stora utmaningar och behov, fick hon möjlighet att omsätta lärdomar från utbildningen i praktiken. Programmets kurser i projektledning och hållbarhet visade sig vara kärnkompetenser som hon använder dagligen: I projekten Ulaanbaatar Green Affordable Housing and Resilient Urban Renewal Sector Project samordnar hon insatser för att skapa hållbara bostäder som är överkomliga i pris.

Områdena som hon arbetar med ligger på bergen runt Ulan Bator där det ofta saknas grundläggande bekvämligheter som vatten och värmesystem.

– Staden har expanderat snabbt under de senaste tjugo–trettio åren när många människor har flyttat hit av ekonomiska skäl. Det innebär en enorm påfrestning på infrastrukturen. Husen är inte anslutna till värme-, vatten- eller avloppssystemen. Ofta värms de upp med kol, vilket skapar problem med föroreningar.

Uppvärmningen ett problem

På vintern är det mycket kallt – temperaturen ligger ofta runt minus 30 grader.

– Det är den kallaste huvudstaden i världen och här bor hälften av landets befolkning. Kol är det vanliga bränslet, men människor måste elda vad de än kan hitta för att hålla sig varma, förklarar Chantsalnyam.

Jag är glad att få möjlighet att förbättra situationen, men vi är för små för att ta itu med de stora problemen. Vi måste vara uthålliga och uppmuntra till mer medborgaraktivism och samhällsengagemang.

Chantsalnyam Luvsandorj

Chantsalnyam beskriver bostadsprojektet, som finansieras av  Asian Development Bank och Green Climate Fund, som spännande, men de komplexa problemen är minst sagt utmanande.

– Det är tung trafik, eftersom kollektivtrafiken är dålig och vi är beroende av enskilda bilar. Det finns inte heller tillräckligt med utrustning för att kontrollera luftkvaliteten. Antalet fall av cancer ökar. Det känns som om vi befinner oss i ett krisläge.

Olycka blev en katastrof

Nyligen inträffade en olycka som ledde till en katastrof: En lastbil med 60 ton gasol blev påkörd av en Jeep på en isig väg. Det orsakade tre stora explosioner som förstörde ett flerfamiljshus. Tre brandmän dödades och flera andra skadades.

– Det som var en olycka blev en katastrof. Det är en situation vi ser ofta eftersom ingenting är konstruerat för att stå emot. Med de kraftiga föroreningarna och hälsosituationen är människor mycket oroliga för framtiden. Jag är glad att få möjlighet att förbättra situationen, men vi är för små för att ta itu med de stora problemen. Vi måste vara uthålliga och uppmuntra till mer medborgaraktivism och samhällsengagemang, förklarar hon.

Utbildningen gav drömjobbet

Ebba Lagergren läste utbildningen Produktionsledare Media (idag heter den Media: Management) och kompletterade den med en dubbelkandidat i ledarskap och organisation vid Malmö universitet. Därefter fick hon jobb som produktionsledare på SVT Sport.

När det kom till universitetsutbildning sökte Ebba aktivt efter en utbildning inom media med ledarskapsinriktning och hittade en utbildning vid Malmö universitet som verkade passa. Hennes stryka, förutom ett starkt driv, är att hon gillar att planera och är duktig på att kommunicera. 

Sagt och gjort hon lämnade Lönneberga för Malmö 

Förutom kurser i grafisk design, processledning och webbproduktion har hon under studietiden fått lära sig att hålla många bollar i luften.  

– ­Det var en bred utbildning så man lärde sig lite om mycket, som att starta och planera ett produktionsprojekt, knyta kontakter med fokus på bland annat projektledning.  

Under det sista året på sin utbildning började Ebba fokusera på vad hon ville arbeta med.  

– ­Jag kommer från en sporttokig familj. Jag har spelat fotboll och haft egen häst och älskar idrott. Idrotten är aktiv och skapar gemenskap, det kan handla om frågor som inkludering, integration och jämställdhet. Sådana sammanhang vill jag verka i. 

När målet väl var satt, att jobba inom idrott, hade Ebba en riktning att gå på. Av en slump fick hon syn på ett jobb på sporten på SVT.  

­– Jag insåg att jag som student hade för lite arbetslivserfarenhet för att få jobbet, men ringde ändå upp kontaktpersonen. Det ledde till att jag fick en praktikplats.  

Nu har hon fått en fast anställning. och jobbar med olika evenemangssändningar inom bland annat fotboll och ridning.  

– ­Mitt arbete handlar bland annat om att beräkna, planera, boka och följa upp intern och extern personal och teknik, boka resor och hotell samt prata med arrangörer. Det känns tryggt att ha fått en fast anställning men det har varit ett intensivt år. Jag har lärt mig massor och har jobbat väldigt mycket.

Nätverka och våga utmana branschens arbetssätt

Den rosa logotypen passar bra in på huvudkontoret Croisette Tower i Hyllie där väggarna och inredningen går i samma ton.

– Rosa är möjligheternas färg. Dessutom vill jag bryta av allt det svarta och gråa som kännetecknar fastighetsbranschen, säger alumnen Per Svensson, som är grundare och vd för Croisette.

Som 11-åring i Bunkeflo startade Per sitt första e-handelsföretag som importerade och sålde hockeyutrustning från Kanada.

– Redan då fick jag för mig att det är enkelt att driva företag och tjäna pengar eftersom det gick väldigt bra. Jag har alltid tyckt att det är roligt att jobba och göra affärer, det har varit som min hobby.

Utbildningen Fastighetsföretagande blev en språngbräda i karriären

Idag driver Per fastighetsrådgivnings- och mäklarbolaget Croisette. Även om entreprenörskapet kommit naturligt för honom så blev utbildningen i Fastighetsföretagande på Malmö universitet en viktigt språngbräda i karriären.

– ­­­­­Bredden i utbildningen passade mig perfekt. Jag förstod att jag kunde lära mig en hel del om branschen och hur man gör stora affärer. Dessutom kunde jag redan under studietiden börja bilda mitt nätverk med kursare, alumner och företag som kom och föreläste.

Studietiden beskriver Per som en rolig tid även om han aldrig tyckt så mycket om att plugga. Utbildningen gav honom en bred teoretisk grund samtidigt som han fick utrymme att utforska den praktiska verkligheten utifrån sina egna intresseområden. Det blev också startskottet för hans nätverk som gynnat honom genom karriären.

– Gästföreläsningarna var det roligaste och jag önskar att det funnits fler eftersom de gav en bild av vad man kan göra efter studierna. Du måste själv intressera dig för branschen och komma på vad du vill jobba med. Utbildningen kan inte göra det åt dig.

Under utbildningens sista termin fick Per kontakt med sin första arbetsgivare under en gästföreläsning. Han ifrågasatte varför de inte hade säljare i Södra Sverige och fick snart träffa företagets säljchef. Kort därefter erbjöds han ett jobb vid sidan av studierna som sen övergick till ett heltidsjobb.

Vågade utmana storföretagens sätt att jobba

Förmågan att se möjligheter och viljan att ifrågasätta ledde inte bara till Pers första jobb efter studierna. Efter ett par år som yrkesverksam hade han fortsatt utöka sitt nätverk och samtidigt fått inblick i branschens storföretag. Detta gav viktiga lärdomar som fick honom att vilja utveckla och förbättra deras sätt att göra affärer. Snart blev han kontaktad av en branschkollega som ville investera i Pers affärsidéer.

– Jag sa upp mig från mitt jobb samma dag för att satsa helhjärtat på Croisette. Sen dess har jag anställt några studiekompisar till företaget och även vår vice vd som också en alumn från Fastighetsföretagande på Malmö universitet. Första gången vi träffades var på en fest för länge sedan. Det är roligt hur slumpmässigt ens nätverk formas genom åren.

Pers tips till studenter och branschkollegor

• Börja forma ditt nätverk tidigt, det kommer hjälpa dig längs karriären och vissa blir vänner för livet.
• När du kommer ut och jobbar – våga ifrågasätta varför saker görs på ett visst sätt. Fastighetsbranschen är långt efter och det är alla som pluggar och är nya i branschen som ska vara med och ändra på det.
• Våga hitta lösningar på problem som andra inte trodde var problem. Man måste våga vara lite modig, du kommer tjäna på det i längden.

Prisbelönt författare och journalist började sin bana vid Malmö universitet

Författaren och journalisten Patrik Lundberg var den förste i sin familj som gick i gymnasiet. Som 22-åring började Patrik plugga medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.

Författaren och journalisten Patrik Lundberg var den förste i sin familj som gick i gymnasiet. 
Som 22-åring började Patrik plugga medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet. Han fick då pris för årets bästa examensarbete på tema adoption. Det la grunden för den DN-granskning han och två kollegor gjorde under 2021 och som kom att bli belönad med Stora Journalistpriset och Guldspaden. Granskningen har han även gestaltat i boken "Adoptionerna" från hösten 2022.

Patrik visste redan som barn att han ville bli författare och journalist. Anledningen att han sökte sig till utbildningen var att han var intresserad av mediebranschen.

­– Min institution hade en idé om att integrera teori och gestaltning som jag tyckte om.

Patrik trivdes på högskolan, som han beskriver som flexibel, med lyhörda lärare, samtidigt som han arbetade aktivt för att förbättra programmet. Ett råd han vill ge till alla studenter.

­– Tänk på att du har chans att påverka din utbildning. När jag började plugga hade mitt program ingen praktik. Det arbetade jag för att den skulle få. Påverka medan du är där.

Idag arbetar Patrik som krönikör och journalist på DN i Stockholm och har skrivit sex böcker som alla fått enormt fina recensioner.

– Det bästa med reporterjobbet är att man får vara med där det händer och bevaka viktiga frågor.

Konstnärlig frihet

Författarskapet beskriver han som litterärt friare än journalistiken.

– Jag behöver inte förhålla mig till någon. Att skriva en bok är verkligen att få skriva allt. Få prata till punkt. Jag bestämmer allt inklusive stilen.

Patriks tips till studenter:
– ­Dröm om vad du vill göra och inte vad du ska uppnå. Det gäller att tänka långsiktigt, det är ju många år som du ska arbeta.

Foto: Stefan Tell^©

Den surfande mjukvaruexperten från Malmö

När Aleksandar Rodzevski läste sitt andra år på högskoleingenjörsutbildningen i data- och elektroteknik vid Malmö högskola så kom IT-kraschen. Branschen brakade samman och flera av hans klasskamrater hoppade av utbildningen. Men Aleksandar höll fast vid sin plan. Idag, över 20 år senare, jobbar han som mjukvaruansvarig för malmöbolaget Radinn, som tillverkar elektriska surfbrädor.

– Jag har sett den här staden förvandlas från en industristad till en hubb för innovation och startups, säger Aleksandar.

Utbildning som experimentell innovationsverkstad

Aleksandar är född och uppvuxen i Malmöstadsdelen Rosengård. Han hade lätt för natur- och teknikämnen i skolan. Efter gymnasiet tog han en paus för att jobba, lära sig att surfa och se världen.

– Även om andra hälften av nittiotalet var goda år och många fick jobb utan att ha pluggat vidare så märkte jag att det krävdes en högskoleutbildning för att få de jobb som jag verkligen ville ha. Så jag läste upp mina betyg på Komvux och sökte till Malmö högskolas ingenjörsprogram med inriktning på data- och telekommunikation. Det var den mest progressiva utbildningen inom det området på den tiden. Den lokala mobilbranschen boomade och jag ville bara avsluta min utbildning så fort det gick. Så Malmö var ett självklart val för mig.

Han beskriver sig själv som en supermotiverad högskolestudent som tog utbildningen som ett heltidsjobb. Aleksandar hade nära kontakt med lärare på utbildningen och kunde i den experimentella läromiljön som programmet utgjorde utveckla sig inom sina egna intressen.

– Jag blev fokuserad på det här med trådlös uppkoppling, alltså kopplingen mellan hårdvara och mjukvara. Ganska tidigt under utbildningen försökte jag bland annat bygga en trådlös högtalare.

Det var via ett stipendium som Alexander fick han chansen att göra sitt examensarbete i Sydafrika.

– Under det där halvåret i Kapstaden fick jag chansen att sätta mig in i Bluetooth-tekniken.

I IT-kraschens spår

När Aleksandar tog sin examen så var IT-kraschen ett faktum och det rådde definitivt anställningsstopp i branschen. Han blev då erbjuden ytterligare ett stipendium för att fortsätta att fördjupa sig i Bluetooth-tekniken. Detta ledde i sin tur till en timanställning på Malmö högskola för att utveckla en laborationsplattform för Bluetooth som senare användes i kurser för inbyggda system.

Förutom att undervisa på Malmö högskola hade Aleksandar vid denna tid ett eget konsultbolag och jobbade som behandlingsassistent på ett SIS-hem.

– Att jobba med 15-20 åringar på ett ungdomsfängelse gjorde att jag lärde mig väldigt mycket om hur man bygger upp och hanterar relationer. Detta har jag haft stor nytta av senare i livet.

Från mobilbranschen till Malmös startupscen

Men redan 2004 var Aleksandar tillbaka i teknikbranschen, först på teknikkonsultbolaget Teleca och senare med tjänster inom både produktutveckling och teknikutveckling för mobiltelefontillverkarna Toshiba och Ericsson.

– Jag blev nischad på det där med sensorer i mobiler, ett ansvarsområde som innebar att jag åkte världen runt i jakt på ny teknik att implementera i telefoner. Men när den svenska mobilbranschen sen kraschade började jag se mig om efter startupbolag i Malmö.

Efter några år på malmöbolaget Anima som tillverkade smarta klockor fick Aleksandar ett erbjudande om att jobba för Radinn.

– När jag började här var Radinn ett nystartat företag. Nu har vi ungefär 50 anställda och kunder i hela världen.

Värdet med ett professionellt nätverk

Aleksandar har hållit kontakten med Malmö universitet under åren. Förutom att han undervisat har han hjälpt till att utveckla utbildningar i rollen som rådgivare på Fakulteten för teknik och samhälle. Dessutom har han hunnit hjälpa uppskattningsvis 20 studenter med examensjobb.

När Aleksandar i fjol blev inbjuden att ge en inspirationsföreläsning för gymnasieelever som funderar på att plugga teknik på Malmö universitet nappade han direkt.

– Kontakten med lärare och studenter från mitt gamla lärosäte och har varit supervärdefull. De relationerna är definitivt något jag kommer att fortsätta hålla vid liv.

Klimatengagemanget som gav både jobb och mening

Alumnen Tatjana Boric-Persson är aktivist inom klimatrörelsen Extinction Rebellion. Hon är också chefredaktör för tidningen Cykling och ansvarig för företagssamarbeten på den ideella organisationen Cykelfrämjandet. För tre år sedan lämnade hon en bekväm men otillfredsställande roll som mediasäljare för att ägna sig helhjärtat åt klimatkampen. Sedan dess har hon skapat kampanjen När klimatkrisen kommer, tagit en magisterexamen i Hållbar stadsutveckling från Malmö universitet, dömts flera gånger för fredlig civil olydnad, bjudit Malmös politiker på mat som räddats från soporna, och skapat samarbeten med företag som vill verka för hållbar utveckling.

Det kändes som att något saknades

Tatjana, 40, är gift och har två barn. Tillsammans bor de i en villa i Malmö. Hennes väg mot att bli klimataktivist började 2018, då hon jobbade på en dagstidning med att sälja digitala annonser.

– Jag hade jobbat där i många år. Det var tryggt och välbetalt. Men det kändes som att något saknas och hade gjort det ända sedan jag började, berättar Tatjana.

Tidigare hade Tatjana läst statsvetenskap på universitet och intresserat sig för rättvisefrågor. Men nu upplevde hon att hon fastnat på jobbet, både av rädsla och bekvämlighet. Sen kom sommaren 2018. Den varmaste sommaren någonsin i Sverige resulterade i enorma bränder, vattenbrist, skördar som slog fel och nödslakt av boskap.

– Inför valet 2018 så tänkte jag att nu kommer politiker att ta tag i klimatfrågan, det här är inte längre något avlägset och diffust som drabbar fattiga länder på andra sidan jorden. Nu ser vi extremväder till följd av den globala upphettningen även i Sverige. Nu kan ingen politiker blunda längre för det. Men jo. Det kunde de. De blundade. Jag kände mig nedslagen.

Fick upp ögonen för en ny folkrörelse

Samma år hade Tatjana fått upp ögonen för en ny folkrörelse som bildats i Storbritannien. Extinction Rebellion (XR) grundades av en grupp forskare som tröttnat på politikernas passivitet i klimatfrågan och förespråkade fredlig civil olydnad. När den första XR-gruppen bildades i Malmö så blev Tatjana klimataktivist.

– Vi befinner oss i den sjätte massutrotningen av livet på jorden. Vi är på väg mot massdöd inom vår egen livstid. Insikten om att det kanske inte finns någon återvändo om vi inte agerar kraftfullt nu blev mitt oh shit-moment.

Tatjana bestämde sig för att hon inte kunde fortsätta leva sitt liv som vanligt. Hon tog tjänstledigt från tidningsjobbet och började plugga hållbar stadsutveckling.

– Kvällen innan jag åkte till Oslo för att protestera mot Norges oljepolitik och då greps för första gången lämnade jag in min magisteruppsats här på Malmö universitet. Där satt jag på en madrass i en cell, frihetsberövad i ett annat land. Det var svårt att ta in och trots det så hade jag äntligen kommit på vad jag ville bli när jag blir stor.

Genom utbildningen kom hon i kontakt med Cykelfrämjandet där hon började jobba deltid under studierna.

Kombinerar arbete, aktivism och småbarnsliv

Enligt Tatjana är det inga problem att hinna med arbetet med Cykelfrämjandet, sitt klimatengagemang och sitt småbarnsliv.

– De flesta av oss i Sverige har privilegiet att kunna engagera sig utan att riskera våra liv. Vi lever ännu i en demokrati och många har både tid och råd att bli aktiva i klimatkampen. Men vi måste omprioritera och utmana oss själva. Att engagera sig är oerhört belönande.