Människans historia och kulturarv på olika platser är ofta väl utforskad och dokumenterad. En ny antologi, som givits ut av tre svenska forskare, skriver om det som knyter samman platserna - stigarna. Diskreta lämningar, men med ett stort kulturellt avtryck, menar Daniel Svensson vid Malmö universitet.

Stigar leder både framåt för de som går på dem och bakåt i historien. Dessa smala vägar finns världen över och är lika gamla som mänskligheten. Men de bevaras bara så länge de används.

– Se – men inte röra, är ofta det som gäller på museer som skildrar historia eller kulturarv. Men med stigar är det tvärtom; så länge vi trampar på lämningen så kommer den att finnas kvar, rörelsen blir en del av ett levande kulturarv, säger Daniel Svensson, historiker och biträdande universitetslektor i sport management, Malmö universitet.

I den nyutgivna antologin "Pathways: Exploring the Roots of a Movement Heritage" samlar Daniel Svensson, tillsammans med Katarina Saltzman från Göteborgs universitet och Sverker Sörlin från KTH, texter som beskriver stigarna ur olika perspektiv. 15 forskare från länder som Indien, Israel och England har gett ett brett anslag som delats in i tre delar med historia, berättande och kulturarv som teman.

Immateriella stigar och kostigar

Även om stigar ofta är förbisedda, så finns det forskning som har tittat på stigar som historiska lämningar. Det finns kyrkstigar och skolstigar som vittnar om gamla rörelsemönster i vardagen och även samexistensen med djuren i det forna bondesamhället märks där kostigarna användes också av människorna. I boken finns ett kapitel som tittar på den engelska gamla rätten ”Rights of way”, vilket skulle kunna översättas till en sorts allemansrätt att få gå på en stig. Denna rätt har även satts på pränt i lagar, där en stig som använts i mer än 20 år var att betrakta som allmän.

– I ett annat kapitel fungerar stigar i högalpin terräng som en utställningsyta längs ett bergspass mellan Österrike och Italien som var en krigsskådeplats under första världskriget, säger Daniel Svensson.

Berättelsedelen i boken tar exempel från pilgrimsleder där historier och sägner om vad som har hänt med pilgrimer lever vidare. Där finns också beskrivningar av helt immateriella stigar i dataspel. I de första versionerna av dataspelet Zelda var du tvungen att gå en viss väg, en stig, för att komma vidare i spelet. Moderna dataspelsvärldar är ofta väldigt stora och svåra att överblicka, spelarna väljer då att navigera och gå mellan viktiga ställen på stigar som de skapar i världen.

– Det nya i antologin är kulturarvsdelen. Vi har ett stort materiellt kulturarv, men stigarna är förbisedda. Likaväl som ett gammalt hus i Göteborg är ett viktigt kulturarv för många, så kan åtta kilometer-spåret i Skatås vara ett kulturarv för de som springer där. Rörelsen blir i sig ett kulturarv, säger Sverker Sörlin, idéhistoriker vid KTH.

Stigande värde

När redaktörerna bad om att få in artiklar till antologin var det många forskare som såg sig manade att skriva. Och stigen börjar värdesättas alltmer, menar redaktörerna.

I finnskogarna i norra Värmland har många av gårdarna bevarats, men stigarna som gick mellan gårdarna riskerade att falla i glömska när bilvägar tog över som transportled. Nu har man valt att inkludera en del av de gamla stigarna i vandringslederna som finns där.

– Stigar är levande spår av det förflutna. Visst tillkommer nya stigar och andra försvinner, men ofta fortsätter vi följa de stråk där andra gått före oss. Ändå har stigarna sällan betraktats som ett värdefullt kulturarv, kanske för att de är så anspråkslösa och flyktiga, säger Katarina Saltzman, etnolog och landskapsforskare vid Göteborgs universitet.

Stigar kommer att finnas kvar i framtiden, men användningen kan ändras. Vi har börjat cykla på stigarna på kalfjället.

– Det är svårt att bevara stigar för framtiden i ett statiskt skick, eftersom de måste användas. Om användningen ändras, så ändras också stigen, säger Daniel Svensson.

 

Antologin "Pathways: Exploring the Roots of a Movement Heritage"

Mer om Daniel Svensson