Stor skillnad i kreativitet när idrotten skulle bli covid-säker

– Är problemet med tillgång till idrottsytor verkligen så stort som det ofta påstås, eller har idrotten problem med att tänka flexibelt runt idrott? Pandemin blev ett sätt att testa hur benägna olika aktörer är till förändringar. Föreningar och företag klarade detta olika bra, säger Karin Book, universitetslektor i idrottsvetenskap, Malmö universitet.

Många länder stängde sina samhällen under pandemin, medan Sverige avvek och i jämförelse hade få restriktioner. Folkhälsomyndigheten betonade att idrott och andra fysiska aktiviteter var viktiga och kunde genomföras om det var säkert, och helst utomhus.

– Samtidigt pågick och pågår en debatt om vilket behov av idrottsanläggningar som finns och hur tillgängliga de är för olika grupper, säger Karin Book.

Att hantera omställningen

I forskningsstudien gjordes intervjuer med tränare och ledare inom föreningsidrotten, samt med företrädare för företag som erbjuder tränings- och idrottsaktiviteter, exempelvis personliga tränare och fitnesscenter. Intervjuerna handlade främst om hur de hanterade omställningen kring sin verksamhet med särskilt fokus på träningsytor och anläggningar.

Företagen visade, enligt studien, störst omställningskapacitet.

– Bland de privata aktörerna kunde jag se en större kreativitet. Kanske tvingades de för att behålla kunder. De lyckades tänka på platser och utrymmen på ett helt annat sätt än föreningarna och använde trappor, parker och andra ytor.

Pandemin blev ett sätt att testa hur benägna olika aktörer är till förändringar.

Karin Book

Föreningsidrotten hade större problem med att använda lokaler och utomhusytor på ett nytt sätt. När de inte kunde vara i sina vanliga, ändamålsanpassade anläggningar hade många, men inte alla, svårt att bedriva sin verksamhet, enligt Karin Book.

– Föreningarna var lite fast i föreställningen vad idrott är och hur den ska bedrivas. De representerar en specifik idrott, exempelvis handboll eller gymnastik, med speciella regler och då kan det vara svårare att tänka om.

Målet är inkluderande idrott

Det är skillnad mellan att träna handboll på en plan med linjer och mål jämfört med en allmän yta ute. Om man är fokuserad på prestation och resultat kan det vara svårt att få rätt träning i handboll på en gräsmatta.

– Men föreningsidrotten får egentligen inte bidrag för att ta fram elitidrottare eller världens bästa spelare, utan målet är rolig och inkluderande idrott.

Hinder att flytta ut aktiviteterna var förutom föreställningen vad idrott ska vara, också praktisk hänsyn till väder, mörker och säkerhet. Men vissa ledare tänkte också nytt, enligt studien.

– Ett exempel var judo, en kontaktsport, som var omöjlig att bedriva enligt restriktionerna under pandemin. Träningen togs utomhus och utövarna ägnade sig åt andra aktiviteter. Några av tränarna och deltagarna tyckte att det var kul och bra, andra tyckte att det var besvärligt och saknade den vanliga judoträningen.

Fler ska fortsätta

Föreningsidrotten siktar på att fler ska börja och fortsätta idrotta. Samtidigt kritiseras den i ökad utsträckning, av forskare, media, kommunala tjänstepersoner och av dem som väljer bort föreningsidrotten, för att vara lite stelbent. Värt att nämna, menar Karin Book, är att Riksidrottsförbundet tagit till sig av kritiken och utarbetat nya visioner för framtidens föreningsidrott.

– Men föreningsidrotten bygger ofta på ideella krafter, och vilka krav kan man ställa på de tränare som ställer upp sin fritid att hitta på en massa kreativa lösningar? säger Karin Book.

– Ett visst mått av nytänkande och flexibilitet skulle dock kunna avlasta anläggningar överlag. I den bästa av världar blir pandemin ett startskott för att hitta nya lösningar. Det finns en fantastisk möjlighet att använda olika offentliga rum för fysisk aktivitet och pandemin har gjort fler människor bekanta och bekväma med att träna och röra på sig i parker och i stan.

Text: Kristina Rörström