Hon är tillbaka efter ett år ”i rymden”

– Varje observationsnatt började med en bilresa från havet upp till Roque de los Muchachos som ligger 2 500 meter över havet. Jag anlände sent på eftermiddagen och förberedde teleskopet för de långa, mörka timmarna som väntade. Sedan kom natten. Ensam på berget, ansvarig för observationerna, instrumenten och teleskopets tysta rytm när det roterade med himlen, berättar Shilpa Bijavara Seshashayana som är doktorand i astrofysik vid Malmö universitet.

Nordiska Optiska Teleskopet (NOT) har byggts på initiativ av de nordiska länderna och prioriterar forskare från Norden. Teleskopets höga placering gör att stjärnljus och särskilt värdefulla infraröda fotoner når instrumenten med mindre störningar. Oftast ligger molntäcket under teleskopet, vilket minskar störningar från atmosfären och reducerar antal vattenmolekyler som annars kan störa observationerna.

Runt fem nätter varje månad var hon ensamt ansvarig för instrumenten på stationen där hon bland annat såg till att fylla på flytande kväve som krävs för att hålla teleskopet nedkylt.

– Eftersom hela teleskopet roterar finns det varken kök eller toaletter där, så man fick gå ut till i en separat servicebyggnad utanför. Varje natt gick jag ut under en himmel så klar att Vintergatan strömmade över mig som en levande flod av ljus.

Varje natt gick jag ut under en himmel så klar att Vintergatan strömmade över mig som en levande flod av ljus.

Forskaren Shilpa Bijavara Seshashayana

70 procent av tiden på La Palma ägnade Shilpa Bijavara Seshashayana åt sin doktorsavhandling som blir klar till hösten. Som doktorand i astrofysik använder hon högupplöst stjärnspektroskopi för att utforska den galaktokemiska utvecklingen av olika grundämnen, främst med hjälp av så kallade öppna stjärnhopar.

Hon säger att året på La Palma har gett henne ovärderlig kunskap om hur det går till att planera observationer, samla in astronomisk data och att förstå hur andra forskare jobbar. Men att den största erfarenheten och upplevelsen låg på ett existentiell plan:

– I det ständigt skiftande vädret, den rörliga luften och den oförutsägbara atmosfären verkade planeten ömtålig, nästan på ett skrämmande sätt. Något som fick dess skönhet att framstå som förbunden med dess sårbarhet. Det hela handlade visserligen om vetenskap, men det kändes samtidigt som att befinna sig i en dröm, berättar Shilpa Bijavara Seshashayana vid Malmö universitet.