De ryska affischer som porträtterar kända svenskar som nazister har skapat stor uppmärksamhet i Sverige. Bland ryssar är många av hennes karaktärer älskade – och det kommer inte att förändras, tror Lisa Källström som forskat om Pippi Långstrump.

– Det är inte en slump att personer som Ingmar Bergman, Ingvar Kamprad och Astrid Lindgren pekas ut efter som de har en sådan central ställning i svensk kultur, säger Lisa Källström, universitetslektor i svenska med inriktning didaktik, och expert i bildretorik.

Lisa Källström skrev sin avhandling vid Lunds universitet om Pippi, hon har skrivit boken ”Pippi mellan världar” och fokuserar på karaktären i nya forskningsprojekt. Hon påpekar att Astrid Lindgren tog tydlig ställning mot nazismen.

Förvrängda rader

Propagandamakarna i Ryssland har plockat ut en mening som Astrid Lindgren skrev 1940 i sin privata dagbok. Dagboksraderna har sedan förvrängts för att passa ryska syften, berättar Lisa Källström.

– Hade de inte trott att propagandan kan påverka bilden av Astrid Lindgren och Sverige, då hade de inte brytt sig om att ta fram den. Men om ryssarnas bild av henne verkligen påverkas, återstår att se.

Just nu forskar Lisa Källström om bilden av Pippi i forna Östtyskland, och hon gör en jämförelse:

– I Östtyskland varierade det över tid vad människor kunde uttrycka. Vissa perioder var friare medan det under andra perioder var det förbjudet att ens tänka fel saker. Det fanns öron och blickar överallt. Just nu är Ryssland i en sådan fas.

Pippi och Karlsson älskade

Liksom i många östeuropeiska länder har barnlitteraturen en stark och folklig ställning i Ryssland. Astrid Lindgrens karaktärer har länge varit djupt uppskattade där:

– Karlsson på taket blev den mest älskade karaktären. Det har att göra med en jättesöt tecknad film som en rysk illustratör gjorde, och ryska Karlsson är lite mer älskansvärd än den svenska versionen. Karlsson från filmen syns på ryska frimärken och i Youtube-klipp som har stor spridning.

Flera bedömare menar att ryska staten står bakom propagandaaffischerna, som kan ha designats med syftet att få spridning via sociala medier och skapa debatt i Sverige. Det är högst medvetet och smart ur ett bildretoriskt perspektiv, enligt Lisa Källström, att ordet ”vi” på affischerna har de ryska nationalfärgerna, och ”de” är i gul-blått, som både är Sveriges och Ukrainas färger.

Påverkas bilden av Astrid Lindgren i Sverige av propagandan?

– Nej. Men jag vill framhålla att Ryssland valt de mest kända svenskarna att klanka ner på för att de är så viktiga i Sverige. Svenskarnas bild av Astrid Lindgren har inte förändrats, däremot kanske bilden kanske måste bevaras mer aktivt nu. Vi måste vara vaksamma och fortsätta att slå ner på de felaktigheter som sprids. Med största sannolikhet kommer det mer propaganda från Ryssland framöver.

Text: Kristina Rörström

Astrid Lindgrens tidiga ställningstagande mot nazismen

Astrid Lindgrens första manuskript om karaktären Pippi Långstrump, ”Ur-Pippi” var klart 1944 och trycktes året efter. Hon skrev alltså om Pippi under beredskapsåren för andra världskriget.

I detta första manuskript lyfter forskaren Lisa Källström fram två scener där Pippi tydligt tar ställning mot nazismen.

För det första brottar Pippi under ett cirkusbesök ner världens starkaste man. Den här mannen heter Starke Adolf. Och cirkusdirektören, han bryter på tyska, vilket hörs under Astrid Lindgrens egna uppläsningar av historien.

Den andra scenen, som senare togs bort ur boken, visar hur Pippi klättar upp på en stol och håller ett osammanhängande tal om en varg som jagar lamm, och samtidigt som hon gestikulerar och pratar uppskruvat med välkänt Hitler-manér. Charlie Chaplin gjorde något liknande 1940 i filmen ”The Great dictator”. Det osammanhängande är ett vanligt konstuttryck för att världen gått ur led, att allt är uppbrutet och ingen mening finns.

– I Pippis tal är det ett tydligt ställningstagande mot propagandamaskineriet, men för barn som att man kan skratta åt talet och åt hur Starke Adolf blir uppbollad utan en chans i sina löjliga trikåer, kommenterar Lisa Källström.

Text: Kommunikationsavdelningen