Leila Papoli-Yazdi kunde inte fortsätta sin forskarkarriär i hemlandet Iran. Genom organisationen Scholars at Risk (SAR) hamnade hon i Sverige och är nu den andra SAR-forskaren som Malmö universitet tar emot. ”Jag hoppas att min historia kan hjälpa andra utsatta akademiker”, säger hon.

Situationen för akademiker i Ukraina diskuteras nu på daglig basis inom Scholars at Risk. En av dem som fått hjälp via organisationen är Leila Papoli-Yazdi från Iran.

Hon är arkeolog med intresse för nutidshistoria. 2003 startade hon ett forskningsprojekt tillsammans med sin man i Bam i hemlandet – en stad som precis ödelagts av en jordbävning som krävt tiotusentals dödsoffer. Hon ville studera hur katastrofen förändrat människors vardagsliv ur ett arkeologiskt perspektiv.

– Det finns väldigt få kvinnliga arkeologer i Iran i min generation och de flesta fokuserar på äldre historia. Mitt intresse för samtida arkeologi ansågs kontroversiellt, säger Leila Papoli Yazdi som berättar att hon redan tidigt i karriären mötte motstånd, inte minst bland kollegorna.

Det var underförstått att jag inte skulle kunna forska fritt utan att det förväntades att jag skulle stödja regeringens politik

2008 tog hon ändå doktorsexamen vid Teherans universitet. Året därpå återvaldes den konservative Mahmoud Ahmadinejad som landets president. Samtidigt började Leila Papoli-Yazdi känna sig alltmer motarbetad. 2010 omplacerades hon till en tjänst vid en högskola och några månader senare blev hon uppsagd.

– Till slut fick lyckades jag få möjlighet att gästforska och undervisa i Tyskland där jag stannade i tre år. Sedan bestämde jag mig för att återvända hem men min situation i Iran blev bara värre och värre, berättar hon. Pressen på Leila Papoli-Yazdi blev större. Hon kallades regelbundet och utan anledning in till förhör av den iranska säkerhetstjänsten.

– De frågade aldrig om mitt arbete utan ställde ovidkommande frågor. Det kunde hända flera gånger i månaden, ibland varje vecka. De utövade också påtryckningar på min familj. Det var som att de försökte bryta ner mig psykiskt.

Förhören blev en del av hennes vardag under de kommande åren. Till slut fick hon garantier från säkerhetstjänsten om att hon skulle kunna ta upp sin karriär som forskare igen. Men Leila Papoli Yazdi förstod att det fanns villkor.

– Det var underförstått att jag inte skulle kunna forska fritt utan att det förväntades att jag skulle stödja regeringens politik och kanske till och med sprida deras propaganda. Det kunde jag inte göra. Tillsammans i familjen fattade vi beslutet om att kontakta Scholars at Risk, berättar hon.

Jag vill kunna utöva mitt yrke – det har alltid varit det viktigaste för mig

I februari 2019 kunde hon så via SAR påbörja en tjänst som gästforskare vid Göteborgs universitet. Hon har också arbetat vid Linnéuniversitet och sedan bara några veckor är hon nu anställd vid fakulteten för Kultur och samhälle. Hon bor i Kalmar tillsammans med sin man och son och är den andra forskaren som Malmö universitet tar emot genom samarbetet med Scholars at Risk.

– Jag vill kunna utöva mitt yrke – det har alltid varit det viktigaste för mig. Jag vill inte kämpa emot den iranska staten, det har aldrig varit och kommer heller inte att bli mitt mål. Jag är arkeolog – varken mer eller mindre, säger hon.

Leila Papoli Yazdi ser fram emot det kommande året vid Malmö universitet. Hon vill fortsätta att leva och verka som forskare i Sverige.

– Jag uppskattar den samarbetskultur och vilja till dialog som präglar akademin här och tycker att jag med mina erfarenheter bidrar med viktiga perspektiv. Jag hoppas också att min historia kan hjälpa och inspirera andra utsatta akademiker. De är inte ensamma.

leilaBAM.jpg

Leila Papoli-Yazdi vid en utgrävning i staden Bam efter jordbävningen 2003. Bild: Privat

Text: Jessica Bloem

Läs om Malmö universitets samarbete med SAR: "Kriget i Ukraina diskuteras varje dag"