Jorge Luis Borges med en räv bakom örat

– Jag var på plats några månader innan världen stängde och återknöt rent fysiskt till miljön, inte minst Palermo som är en stadsdel i Buenos Aires där Borges växte upp. Det var viktigt att börja skriva därifrån, säger Oscar Hemer, som besökt Argentina i omgångar sedan första resan dit 1974.

I boken ”Borgesiana” samlar Oscar Hemer personliga essäer som är kopplade till egen erfarenhet. Borges behöver egentligen ingen introduktion, menar Oscar Hemer, utan essäsamlingen ”Borgesiana” ska mer ses som en personlig kommentar.

– Huvudförklaringen till att Borges inte fick något riktigt genomslag i Sverige är att han blev stämplad som en exklusiv, sparsmakad tankediktare. Jag försöker motsäga den bilden genom att bland annat skriva om hans bakgrund som journalist i en skvallerblaska i Buenos Aires. Just den erfarenheten, mötet mellan sensationsjournalistik och encyklopedisk lärdom, är kärnan i det som blev hans speciella stil, säger Oscar Hemer.

Jorge Luis Borges är en av 1900-talets mest ikoniska författare och hans berömmelse vilar både på hans verk och på mytologin om hans liv. Han var avantgardisten, huvudbibliotekarien på nationalbiblioteket i Buenos Aires, Peron-motståndaren, och, på ålderns höst, den blinde barden. Han gjorde också ett och annat politiskt snedsteg – som att ha accepterat medalj av Pinochet – vilket Oscar Hemer beskriver som en stor anledning till att författaren aldrig fick Nobelpriset.

Samlade verk på svenska

Idén till ”Borgesiana” fick Oscar Hemer när han tillsammans med Lasse Söderberg var redaktör för de tre stora volymer med Jorge Luis Borges verk som bokförlaget Tranan gett ut under senare år. Oscar Hemer har även varit en av översättarna.

Vid 100-årsjubileet av Borges födelse, 1999, arrangerades ett av de första evenemangen på dåvarande Malmö högskola: ”Borges och vi”. Det var just Lasse Söderberg som höll i det, och redan då föddes idén till Borges samlade verk på svenska. De hade också ett intresserat förlag, Atlantis, som dock inte fick rättigheterna till att publicera. Det lyckades Tranan med först femton år senare.

– Jag är glad att det här var ett projekt som drog ut på tiden. Jag hade inte kunnat skriva den här boken för tjugo år sedan. Sedan dess har jag fått en fördjupad förståelse för Argentina och det som hänt och därmed också för Borges, säger Oscar Hemer.

Volymerna är kronologiska och samlar Borges verk, som omfattar dikter, essäer och noveller. När det kommer till samlingsverken på andra språk har förlagen som regel valt att göra separata volymer för olika genrer.

– Så hade vi nog också gjort om vi fått rättigheterna för tjugo år sedan. Men det är trist, för då skulle många bara bry sig om novellerna och missa poesin och essäerna. Det bästa sättet för någon som inte känner till Borges är nog ändå att börja med novellerna. Antingen gillar man Borges, eller så gillar man honom inte, säger Oscar Hemer.

Fiktion eller verklighet

Tanken var från början att göra en del fyra med egna texter om Borges, men i slutändan blev ”Borgesiana” Oscar Hemers personliga tillägg till samlingen. Även om tanken om en personlig bok föddes i samband med arbetet med samlingsvolymerna innehåller ”Borgesiana” även teman som Oscar Hemer ägnat sig åt under sin forskning och i andra sammanhang.

– Borges har dykt upp på olika sätt, om än i periferin. Jag skrev min avhandling om fiktionens roll i Sydafrika och Argentina under demokratiseringsprocesserna. Temat var fiktionens sanning – vad kan fiktionen säga som journalistiken och vetenskapen inte kan?

Gränslandet mellan fiktion och verklighet är en plats där Borges hela tiden rör sig.

– Det finns ett exempel på en essä som först publicerades i en essäsamling och sju år senare publicerade han exakt samma text som en av sina fiktioner. Texten är oförändrad, men kontexten helt annorlunda. Borges hade alltid en räv bakom örat.

Vem ska då läsa Borges? Alla som är intresserade av litteratur, menar Oscar Hemer.

– Borges historier är små litterära mästerstycken. Han skriver om de mest djupgående och existentiella frågorna som vad är tiden och evigheten. Han skriver med lätt hand och har ett ofta hisnande djupsinne.

Text: Ellen Albertsdottir