Forskare: Frivilligorganisationer täckte upp under pandemin

Under hösten 2020 samlade forskare vid Malmö universitet i samarbete med Lunds universitet in vittnesmål om framtiden för hälso- och sjukvården efter covid-19. Den första delrapporten omfattar nio intervjuer med såväl yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård som civilsamhället och forskare.

– Civilsamhällets organisationer bör erkännas för sitt arbete med att upprätthålla samhället under covid-19, särskilt där staten minskat sin roll. I andra länder utmanar civilsamhället mer, medan det i Sverige blivit som en förlängd del av staten, säger statsvetaren Michael Strange, forskare vid Malmö universitet och ansvarig för forskningsprojektet Precision Health and Everyday Democracy.

Under pandemin hade frivilligorganisationerna dock brist på volontärer, då många som är engagerade i exempelvis Röda Korset själva är äldre och sårbara för smitta.

– Många är beroende av civilsamhället för att få sina behov mötta, och det blev ytterligare en utmaning att fylla luckan från volontärerna som försvann under pandemin. Migranter som saknar pengar, mat eller boende är helt beroende av den här hjälpen, säger Elisabeth Mangrio, forskare vid Malmö universitet med bakgrund som sjuksköterska.

Att hälsan påverkas av uppehållsstatus framgår tydligt av rapporten. Papperslösa känner skräck över att bli utvisade när de har behov av att söka vård och känner heller inte alltid till sina rättigheter.

Forskargruppen rekommenderar därför att hälso- och sjukvårdspersonal samt andra tjänstepersoner, som polis, får tydlig vägledning om vilken hälso- och sjukvård som är tillgänglig för personer som saknar uppehållstillstånd.

Vidare är migranter i oproportionerligt hög grad drabbade av internetfattigdom, vilket gör att dessa personer drabbas negativt när tillgång till hälso- och sjukvård kräver säker internetanslutning. När drop in-mottagningar stängdes på vårdcentraler under pandemin var det ett särskilt hårt slag mot dessa grupper.

Forskarna har lyssnat, och kräver nu att ansvariga på nationell nivå gör detsamma.

– Vi efterlyser en feedback-loop där ansvariga för rekommendationer och policier lyssnar på och lär av både utsatta invånare och dem som möter dessa invånare. Att bo i Stockholm är väldigt annorlunda från att bo i Skåne. Även inom Stockholm finns förstås stora skillnader. Men de verkar inte intresserade av vad som händer på plats, säger Michael Strange.

Text: Ellen Albertsdottir