Island ett kreddigt resmål redan 1826

När Ole Lisberg Jensen berättade om dagboken föreslog hans dotter Ebba Lisberg Jensen en gemensam vetenskaplig artikel. Detta då upptäcktsresor, naturturism och friluftsliv ligger inom hennes forskningsfält som docent i humanekologi vid Malmö universitet. Det allra svåraste för duon var att spåra Carl Irmingers färd då han skrivit namnen på orter och andra platser på danska. Det blev ett detektivarbete att matcha improviserad artonhundratalsdanska med samtida isländska namn.

Kindkyssar och gott kaffe

I dagboken går det att ta del av hur Carl Irminger med vänner reste och vilka de umgicks med. Irminger, som vid tiden för resan var i tjugoårsåldern, skriver att han ansåg kindkyssar vara ett obehagligt påfund. Ändå kunde han inte motstå att hänge sig åt denna isländska tradition när han sa adjö till ”kyrkoherdens vackra fru”.

Han var mindre förtjust i att sova i tält under regniga dagar och på Island finns det många sådana: ”Allt i tältet var blött och jag är ingen stor vän av tältliv. Vår kokapparat är vår enda tröst eftersom vi tack vare den fick gott, varmt kaffe.”

Men det finns också en annan dimension. I början av 1800-talet hade genren ”upptäcktslitteratur” kommit i ropet och seklet dessförinnan ägnade sig vetenskapspersoner åt att resa för att kartlägga och beskriva olika platser. En pionjär var Carl von Linné som gjorde sin första upptäcktsresa till Lappland 1732. Detta ideal kännetecknar också första delen av dagboken. 

– Resenärerna var påtagligt intresserade av upptäckter och av tidens syn på storslagna landskap. De försökte vara seriösa och anteckna en massa viktigt, men egentligen reste de mest för äventyret, säger Ebba Lisberg Jensen.

Romantiserad bild

Upplysningstiden ersattes av romantiken i början av 1800-talet och då idealiserades orörda platser långt från vardagen, som i det isländska fallet låg ”långt norrut”. Unga mäns resor hade tidigare fokuserat på Aten och Rom. Nu skiftade detta mot mer avlägsna destinationer. Island var det perfekta resmålet. Vildmarken lockade samtidigt som ön symboliserade en kulturell guldålder som romantiken vurmade för: det fornnordiska.

– Upplysningstiden inspirerade Irminger och han tog för vana att skriva loggbok. Men hans ungdomliga entusiasm fick honom att fokusera mer på mat, sovplatser, värdar och framför allt värdinnor. Utspridda mellan information om avstånd och logi är funderingar över vackra utsikter och rester av det historiska förflutna, båda typiska drag för romantikens epok, säger Ebba Lisberg Jensen.

Mer trädplantering

Carl Irminger hade också förbättringsidéer som han nedtecknade i dagboken: “Tänk om man kunde plantera träd istället för ödsliga lavafält, då hade denna plats varit den vackraste man kunde se.” Irminger fann vildmarken imponerande men hans förslag om hur landskapet kunde bli mer europeiskt eller danskt – alltså ”bättre” – återspeglade hans tids idéer, menar Ebba Lisberg Jensen.

Nästan tvåhundra år senare är det lätt att ta både naturturism och friluftsliv för givna. Men på Irmingers tid var en resa till Island både sällsynt och kreddig.

– Irmingers resa och vår tids erfarenheter av naturturism och friluftsliv har det gemensamt att det handlar om att komma hem igen med historier om lättsamt hjältemod och stor uthållighet – något att ”sätta på CV:et”. När de kom tillbaka till Danmark blev resan en fjäder i hatten även för Irminger när han fick jobb hos en dansk prins, säger Ebba Lisberg Jensen.

Senare i livet blev Carl Irminger upptäcktsresande på riktigt. Han bidrog till att kartlägga havsströmmar väster om Island, varav en än idag kallas för Irminger-strömmen. Romantiken, upptäcktsresor och naturvetenskaplig forskning hänger tätt samman.

­– Därför var det extra kul att den ärevördiga tidskriften Polar Records ville publicera vår artikel, säger Ebba Lisberg Jensen.

Text: Ellen Albertsdottir