Rädda planeten genom att ge naturen rättigheter. Det är ett förslag som förs fram allt oftare. 2019 lades det till och med fram en sedermera avslagen riksdagsmotion om att erkänna naturens rättigheter i Sverige. Filosofen Patrik Baard är mer tveksam.

– Det finns många utmaningar med att en flod eller skog ska ha rättigheter. Det går att se att ett visst naturområde av olika skäl kan vara viktigt för en grupp medborgare, och att detta är skäl för att stärka naturskyddet. Men då går man via gruppen och deras rättigheter och inte naturen som sådan, säger Patrik Baard, filosof vid Malmö universitet som medverkar i boken ”Rights of Nature: A Re-examination” (Routledge), där han tittar på moralfilosofiska aspekter av argumenten.

Han anser att frågan om naturens rättigheter ställer intressanta frågor kring hur flexibelt rättighetsbegreppet är. Att djur har rättigheter är exempelvis självklart för en del, men inte alla.

– En kostnad i att acceptera att naturen har rättigheter är att urvattna rättighetsbegreppet. Begreppet är ett av de mest framgångsrika och välkända moralfilosofiska och juridiska begreppen. Man menar något väldigt direkt och specifikt när man säger att någon har en rättighet, säger Patrik Baard.

Flod som juridisk person

En av de största floderna i Nya Zeeland, Whanganui, fick status som juridisk person 2017. Det utsågs en representant till att tillvarata dess intressen. Ett annat exempel är parlamentet i Bolivia som 2010 antog en lag om moder jords rättigheter (Ley de Derechos de la Madre Tierra).

Redan på 1970-talet förespråkade juridikforskaren Christopher Stone att floder och träd skulle ha juridiska rättigheter. Patrik Baard menar dock att många av de skäl som förs fram för naturens rättigheter inte håller hela vägen. Har naturen egna intressen, är floderna och träden målinriktade – och om så är fallet, räcker det för att tillskriva dem rättigheter? Om naturen har rättigheter, är det då okej att hugga ned ett träd på tomten?

Just Christopher Stone ger också exemplet att det är möjligt att bli avstängd från en skola trots att utbildning ses som en mänsklig rättighet. Avstängningen måste dock föregås av en process som reflekterar hur värdefull rättigheten är. Christopher Stone förespråkar samma sak för naturen.

– När något påverkar ett ekosystem ska man göra en beskrivning av detta, menar Christopher Stone.  Men det är ju en miljökonsekvensbeskrivning, vilket vi redan gör i många sammanhang. Det går förstås att ställa striktare krav på sådana, men det är en annan fråga, säger Patrik Baard.

Mänskliga miljörättigheter

Patrik Baards intresse är inte endast teoretiskt. Frågan är akut.

– Vi lever i en värld då en miljon arter hotas av utrotning och Amazonas skövlas vilket orsakar större koldioxidutsläpp och drastiska hot mot biologisk mångfald. Under dessa villkor bör vi vara glada för alla idéer. Men idéerna måste vara så pass starka principiellt sett att även de som inte intuitivt går med på dom kan se att det finns grunder som rättfärdigar positionerna, säger Patrik Baard.

Han menar att det går att komma långt med de rättigheter vi redan har som människor, att vi människor i egenskap av konventionella rättighetsbärare till exempel har rätt till en god miljö. Det finns också exempel på naturområden som skyddats som en del i grupprättigheter för urfolk. Att skydda natur för människan kan dock anses provokativt för många miljöfilosofer som menar att naturen har ett egenvärde – ett värde i sig själv, bortom människan.

Patrik Baard anser att det är bättre att stärka de etiska argument som redan finns för miljöskydd än klämma in naturen och därigenom riskera att urvattna rättighetsbegreppet.

– Allt är inte förlorat för att man inte kan lyfta naturens rättigheter. Det är falskt att likställa positionerna värdefull och värdelös med rättighetsbärare och inte. Saker kan vara väldigt värdefulla och moraliskt relevanta utan att ha en rättighet, säger Patrik Baard

Text: Ellen Albertsdottir

Text: Kommunikationsavdelningen