i

FAKULTETEN FÖR KULTUR OCH SAMHÄLLE (KS) | Seminarium
Design Delirium–ett försök att formulera en populärvetenskaplig kritik i bokform

Onsdag 18 september, 13:00 - 15:00
K3 studio (NI:C0541), Niagara, Nordenskiöldsgatan 1 och Zoom
Maria Hellström Reimer

Seminariet presenterar ett pågående projekt att i bokform och utifrån aktuella designexempel formulera en ”civilisationskritik”, det vill säga en kombinerad samhälls- och kunskapskritik. Seminariet kommer att fokusera på erfarenhetsutbyte, och två aspekter står i centrum, dels design som politiskt-ekonomiskt gränsfenomen, dels sakprosa som erfarenhets- och forskningsbaserad uttrycksform.

Boken skrivs på svenska men seminariet hålls huvudsakligen på engelska.

Anslut till Zoom-mötet

Bakgrund

När arkitekten Rem Koolhaas i boken Delirious New York i sent sjuttiotal utforskade det moderna tillståndet, då gjorde han det som en ”spökskrivande” designer. Utgångspunkten var Manhattan som en anhopning utopiska brottstycken, irrationella anordningar, avbrutna projekt och folkliga fantasier. Denna ”fantomarkitektur” skulle nu få sitt retroaktiva manifest. Det som lockade spökskrivaren var allt det som gömde sig under metropolens rationella yta, det vill säga en historisk experimentverkstad, där det som prövades var vad det innebär ”att existera i en värld helt skapad av människan, dvs. att leva i fantasin.”

I en tid vars ledord var rationalitet och effektivitet var det här en fråga så ambitiös och så kontroversiell att den inte kunde uttalas öppet, och den ”manhattanism” som här skrevs fram näst intill tabu; inspirerande skamlös, gränsöverskridande och i total avsaknad av självförakt. Manhattan var inte en fysisk plats, utan en manisk väv av illusion och spekulation, förtjänad respekt just för att den medvetet ”gått för långt” och fullt ut förvandlats till ett artificiellt substansberoende flöde, med Koolhaas’ ord ”ett delirium av översättning,” oberoende av fysiska, moraliska eller andra verklighetsrelaterade inskränkningar.

Det jag förundras över är hur väl de här sjuttiotalsargumenten smälter in i den samtida ”antropocena” designdebatten. Och samtidigt undrar jag vad bejakandet av det deliriska betyder idag. Mot bakgrund av den ständiga krisen, den som nu blivit den multipla krisen, tycks många mena att vi nu måste bejaka sammanbrottet, acceptera gränstillståndet och sätta de kreativa energier som frigörs i spel. Med den globala uppvärmningen följer ändå nya förutsättningar för vinodling i Mälardalen och turistboom i Lapplandsfjällen, eller, om vi ska tro en viss, särskilt delirisk politisk figur, ständigt nya oceanfront properties.

Utgångspunkten för den här boken är att varje betraktelse över design som historiskt samtidsfenomen med nödvändighet också är en politisk-ekonomisk betraktelse över en mycket vidare existentiell kris. Kort sagt kommer det att handla om hur det kan komma sig att design hamnat i rollen som den gränslösa och formlösa kapitalismens privilegierade men samtidigt deliriskt självutplånande fixare, försvarare av vad kulturteoretikern Gayatri Spivak kallat ”sanktionerad okunnighet.” Den fråga jag ställer är helt enkelt hur man legitimerar design i en genomdesignad värld på väg att konsumera sig till döds. Och svaren, ja, de kanske omfattar några av de försök som faktiskt görs, att utveckla design som en politiskt-ekologisk kunnig begärsproduktion bortom kapitalistisk berusning.

Källor:

  • Koolhaas, Rem (1978). Delirious New York: a retroactive manifesto for Manhattan. London: Thames and Hudson.
  • Date, S.V. (2024) “Trump, For Some Reason, Thinks Rising Sea Levels Will Create More Oceanfront Land.” Huffington Post, 20 augusti, 2024.https://www.huffpost.com/entry/trump-sea-level-rise_n_66c4ed93e4b00667298b7ded.
  • Fischer, A., Friman, E., Haider, J., och Holmgren, S. (2024) ”Sverige riskerar att bli känt som klimatkrisens gulaschbaron.” Dagens Nyheter, 22 augusti, 2024.
  • https://www.dn.se/debatt/sverige-riskerar-att-bli-kant-som-klimatkrisens-gulaschbaron/.