År 2025 förväntas millennials vara den största generationsgruppen på våra arbetsplatser. För denna grupp är jämställdhet och hållbarhet viktiga faktorer. Deras upplevelse är dock att organisationer uttrycker sina värderingar bättre på papper än praktiken, säger Hope Witmer, organisationsforskare vid Malmö universitet.

– Givetvis är millennials en stor och brokig grupp, men de har delade erfarenheter. De har lärt sig om hållbar utveckling och jämställdhet under uppväxten och i skolan. Då de kommer till arbetsplatsen och ser att deras värderingar inte är representerade, väcker detta frustration, säger Hope Witmer, organisationsforskare vid Malmö universitet.

Hope Witmers studie ”Entrapment Between Narratives: The Millennial Voice and Degendering Organizational Resilience” har nyligen publicerats i tidskriften Frontiers in Sustainability.

Under kriser vänder sig organisationer vanligtvis till mer maskulint kodade metoder för att ta itu med ”tuffa” problem. Men utmaningar möts enligt Hope Witmer bäst med delad makt, decentraliserat beslutsfattande och strukturer baserade på team och nätverk.

Analysen av studiens data tyder också på att millennials uppfattade organisatorisk resiliens – en organisations förmåga att förutse, lära av och snabbt anpassa sig till plötsliga förändringar och nya förhållanden – annorlunda än det traditionella perspektivet som förknippar resiliens mer med ”machohjältemod". Samarbete, medkänsla och reflektion, typiskt feminint kodade aspekter av ledarskap, är enligt intervjupersonerna minst lika värdefulla som traditionellt maskulint kodade metoder som strategi och uthållighet.  

Millennials har också en samarbetsinriktad och jämlik syn på ledarskap. De förväntar sig att deras chef ska vara engagerad i deras utveckling, både professionellt och privat.

– Millennials vet att organisationen inte kommer stå bakom dig till pensionen, samtidigt är de lojala, har tydliga värderingar och värdesätter familjen. Inom organisationsstudier sägs det att chefen är nyckelfaktorn i den anställdas beslut huruvida hen ska stanna på en arbetsplats eller lämna. Det är troligtvis särskilt sant för millennials. Du är inte kvar på arbetsplatsen med siktet inställt på en guldklocka. Du är där för att utvecklas professionellt och sedan ta dig vidare, säger Hope Witmer.

Intervjupersonerna i fokusgrupperna uttryckte hur besvikna de blivit när de kommit till arbetsplatser som på pappret har olika policyer kring jämställdhet och mångfald, men som inte lever upp till detta i praktiken. Kvinnorna i studien berättar exempelvis hur de fått traditionellt feminint kodade uppgifter som att ta anteckningar eller arrangera sociala sammankomster. Hope Witmer sammanfattar detta med hur millennials är klämda mellan två system – hur de anser att det bör vara på en arbetsplats, och hur det i praktiken fortfarande är:

– När millennials blir tillräckligt frustrerade så går de vidare. De har lärt sig att de inte kan lita på en organisation eller ett system, så de byter jobb när det inte fungerar.

Text: Ellen Albertsdottir

Fakta om forskningen

Millennials, de individer som är födda mellan 1982 och 2004, förväntas utgöra tre fjärdedelar av arbetskraften i världen år 2025. Som grupp visar tidigare forskning att de är engagerade i sociala värderingar och rättvisefrågor, men ovilliga att hänge sig åt företagskulturer. I den kvalitativa studien ingick 22 internationella studenter i åldrarna 21-35. Samtliga hade arbetslivserfarenhet och intresse för jämställdhet och hållbar utveckling i. Metoden som användes i studien var fokusgruppsintervjuer. Modellen som användes var Degendering Organizational Resilience model (DOR), utvecklad av Hope Witmer, för en mer inkluderande förståelse av organisatorisk resiliens.

Kontakt: Hope Witmer

Entrapment Between Narratives: The Millennial Voice and Degendering Organizational Resilience