Många barn kommer redan som bebisar i kontakt med mobiltelefoner och surfplattor. Ändå saknas kunskap om de yngsta barnens användning av skärmar. Det vill det pågående projektet, ”Små barns digitala vardagsliv: Digikids”, komma till rätta med.

– Vi vill bidra med ett nyanserat förhållningssätt gällande små barn och digitala medier. Vi behöver gå bortom en diskussion om endast skärmtid, eller att medier är antingen bra eller dåligt. Föräldrarna som väljer att delta gör det för att de efterlyser mer forskning och råd inom området, säger Ulrika Sjöberg, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet och en av forskarna i projektet.

Forskarna i projektet gör tre hembesök hos medverkande familjer för att få en inblick i vardagslivet och barnens medieanvändning. Huvudfokus är på små barns digitala medieanvändning som placeras in i en vardaglig och samhällelig kontext om att vara barn idag och vad som utgör gott föräldraskap.

En vetenskaplig artikel som nyligen publicerats i forskningsprojektet utgår från pilotprojektet och studerar ingående två familjer. Föräldrarna upplever ambivalens och svårigheter med att hantera små barns skärmanvändning. Olika strategier utvecklas som att skjuta upp introduktionen så länge som möjligt, att kontrollera val av medieinnehåll eller sitta med sitt barn framför skärmen. Från intervjuerna med föräldrarna framgår att de både kämpar med att uppmuntra och begränsa användningen av digitala medier.

Ständig förhandling

Tidigare studier av små barns användning av skärmar har främst levererats i form av statistik. Att små barn har tillgång till teknik innebär inte nödvändigtvis att de använder den och mer kunskap behövs om hur barn i mycket ung ålder lär sig olika digitala färdigheter i hemmet.

Forskarna följer därför respektive medverkande familj under bland annat en dag som filmas och klipps ihop till en kortfilm som föräldrarna får diskutera kring. Även de äldre barnen ser filmen.

– Det kan leda till reflekterande samtal mellan föräldrarna. Det är sällan vi reflekterar kring något, varför vi gör på ett visst sätt. Kanske tycker din partner att du använder mobilen för mycket i barnens närvaro eller att du själv gör det och gömmer din mobilanvändning bakom en bok, säger Ulrika Sjöberg, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet och en av forskarna i projektet.

Hur du som förälder själv är uppväxt påverkar också din syn på skärmanvändning, menar Ulrika Sjöberg. Det finns ett handlingsutrymme och det pågår ständigt förhandling i varje familj om användningen och vad som utgör bra medieinnehåll. Det är regler som i sin tur påverkas av samhälleliga normer om till exempel digitala medier och barndom. I samhället råder det också olika synsätt på barn, allt från bilden av det sårbara barnet som ska skyddas till det kompetenta barnet som tydlig egen aktör.

Uppmuntrar och begränsar

Ambivalensen är stor kring små barns skärmanvändning. Å ena sidan står det i förskolans läroplan att förskolan ska lägga grunden för digital kompetens. Å andra sidan kan det råda andra värderingar i hemmet. Rubrikerna i media är omväxlande uppmuntrande, omväxlande avskräckande och varningar om potentiella skadliga effekter på barns utveckling är återkommande. Föräldrar anklagas för att sakna kontroll eller använda skärmar som barnvakt, vilket i sin tur skapar skamkänslor, menar Ulrika Sjöberg.

Barn under två år bör dessutom enligt det senaste rådet från WHO inte ha någon skärmtid alls.

– Det behövs mer diskussion om WHO:s rekommendationer. Vilka studier dessa utgår ifrån och inte minst vilka medier det forskats om. Forskning visar även att det inte är tiden som är det avgörande utan snarare vad barnet gör på skärmen och med vem. Det gynnar inte föräldrarna att skambeläggas, vilket WHO:s rekommendationer kan leda till, säger Ulrika Sjöberg.

Text: Ellen Albertsdottir

Om forskningsprojektet:

Forskningsprojektet Små barns digitala vardagsliv: Digikids Sweden som finansieras av Vetenskapsrådet sträcker sig över fyra år och omfattar cirka 20 familjer med barn i åldern noll till tre år.

Att studera små barn innebär att etiska överväganden hela tiden måste göras.

­­– Projektet har genomgått etisk prövning och vi har funderat mycket på hur vi informerar barnen om våra besök och att deltagandet är frivilligt. Vi har till exempel tagit fram informationsbrev för de äldre barnen. Under fältarbetet gäller det att hela tiden vara lyhörd och beakta barnets önskemål och behov. Om ett barn är trött och inte vill bli filmad stänger vi av kameran, säger Ulrika Sjöberg.

Projektet påbörjades hösten 2019, precis innan pandemin började, vilket har inneburit flera utmaningar. Bland annat fick forskarna göra besök tre för då deltagande familjer via Zoom för att sedan pausa fältarbetet en period. Men nu är de åter igång med att besöka familjer.

Lunds universitet är huvudman för projektet. Projektet leds av Helena Sandberg vid Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet. I projektet medverkar även Ebba Sundin vid Högskolan Halmstad.

Intresserad av att medverka i forskningsprojektet? Kontakta forskargruppen.

Kontakt: Helena Sandberg