Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti knyter sin nationalistiska politik till historiska visioner och händelser. Sätten de gör det på och vad de hänvisar till skiljer sig dock åt, visar ny forskning. Samtidigt försöker övriga partier fokusera framåt och dölja sin historia.

– Det är en väldigt stor del i den nationalistiska ideologin att använda historien, de har ofta en föreställning om att nationen har en specifik historia. De vänder sig till historien för att spåra rötter för att ge ökad legitimitet.

Historikern Julia Håkansson har i sin avhandling undersökt hur Sverigedemokraterna (SD) och Dansk Folkeparti (DF) använder historia i en politisk kontext. Hon ser i sin forskning att andra partier ofta använder historien och sin egen historia som något de måste göra upp med. Det förflutna har oftast en mer negativ klang medan Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti söker sig till historien med en positiv inställning för att stärka sin legitimitet.

– SD måste samtidigt förhålla sig till sitt eget problematiska förflutna, att de uppstod ur högerextrema rörelser. Det gör de genom avledningsmanövrar och säger till exempel ”titta på Socialdemokraternas mörka historia”, säger Julia Håkansson.

Motiverar nationalism olika

Sverigedemokraterna sticker ut ideologiskt sett jämfört med Dansk Folkeparti och andra partier. Den sverigedemokratiska bilden av ideologisk utopi härstammar i det förflutna.

– De har en tydlig dröm om ett folkhem som aldrig riktigt har existerat, säger Julia Håkansson.

Dansk Folkeparti kan motivera sin nationalistiska ideologi på ett annat sätt än Sverigedemokraterna. Nationalism är inte ett lika främmande ämne i Damark, flera danska partier har pratat länge om ämnet och hänvisar till modern historia då landet har varit ockuperat och förlorat landområden. Det finns en annan kultur av att tala om historia och kultur i dansk politik. Samtidigt har Danmarks politiska språk påverkats av DF som tydligare har talat om ”vi” och ”de”.

– I Sverige är det lite unikt att till exempel inte firar att Gustav Vasa blev kung för 500 år sedan. Det säger något om vilket förhållningssätt vi har till vår historia. Andra partier än SD har inte heller samma förhållningssätt till historien. De är mer intresserade av att lösa problem. Svensk historia har varit bortprioriterad eftersom vi har varit ett framgångsland som har rört sig framåt hela tiden, SD snappade upp att alla inte kände så.

Håller fast vid samma historia

En annan skillnad mellan SD och DF är hur de håller fast i vilken historia de väljer att använda. Sverigedemokraterna förändras över tid och anpassar sitt historiebruk medan DF är mer konsekventa, till exempel av vilka historiska personer som figurerar.

– SD genomgår stora förändringar när Karl XII och den ensamma krigarvikingen försvinner. Folkhemsbegreppet var mycket starkare på 90-talet. Nu pratar de mer om svenska modellen. De stora förändringarna inom SD förklarar jag med att Karl XII drar till sig en viss väljarskara, vill de nå ut bredare måste de förändras.

– Om man upplever att vi är i en samtid som rör sig snabbt och på ett sätt som man inte är bekväm med är det naturligt att söka sig bakåt. Är det ingen annan som pratar om historia kommer det fortsätta vara en användbar strategi för Sverigedemokraterna, säger Julia Håkansson.

Text: Marc Malmqvist

Mer om forskningen

Julia Håkanssons avhandling ”Historia och nationalism: en analys av Sverigedemokraternas och Danske Folkpartiets historiska berättelser” undersöker historiebruk och historiekultur i en politisk kontext i Sverige och Danmark, med fokus på sent 1980-tal och framåt. Hon har utgått från en narrativ metod som undersöker partiernas användande av historiska berättelser i sitt meningsskapande. Berättelserna finns på olika nivåer och förhåller sig på olika sätt till varandra. I berättelserna får till exempel Karl XII:s handlingar betydelse i nutid och kan leda till att motverka den samtida samhällsutvecklingen.

Läs avhandlingen