Kunskap om kommunistiska stater finns – men används inte

Astrid Hedin är vid sidan om sin tjänst vid Malmö universitet just nu också virtuell gästforskare vid Davis Center for Russian and Eurasian Studies vid Harvard. Egentligen skulle hon varit på plats i Massachusetts men pandemin satte käppar i hjulet för det. Davis Center är ett av de främsta forskningscentrumen i världen med fokus på kalla kriget, vilket är ett av Astrid Hedins forskningsområden.

Hon menar att det verkar finnas en spärr mot att jämföra kommunistiska stater med varandra inom forskningen.

– När vi undervisar och forskar om demokratier är det självklart att vi jämför dem med varandra. Men när också kommunistländer jämförs med demokratier så går man fel i tanken. Utan att man märker det har man gjort antagande om saker man inte känner till, säger Astrid Hedin.

Kontroll och sekretess

Kommunismen ses ofta som en ideologi eller ett ekonomiskt system. Astrid Hedin studerar istället kommunismen som ett ovanligt sätt att organisera den statliga administrationen.

Hon nämner två aspekter för hur organisationen var ovanlig. En aspekt är livslång dokumentation av enskilda individers politiska lojalitet, där dokument som grundskolelärare skrivit kunde hamna i den personliga dossiern.

En annan aspekt är att den officiella statliga strukturen, som liknar strukturen i väst, existerar parallellt med en hemlig struktur som inte ens medborgarna känner till: nomenklaturkadersystemet. Nomenklaturen är listor på positioner reserverade för personer som utses centralt, av partiet. Dessa personer kallas Nomenklaturkader. De styr hela den statliga sektorn, inklusive statliga industrier, universitet och kulturliv.

– Bara de som är en del av det känner till det. Det är vad som är så unikt med arkiven – att det går att kartlägga detta hemliga. Det går inte att studera ett kommunistland in action utan det är först efteråt som det blir möjligt, säger Astrid Hedin.

Kilometervis av dokument

Astrid Hedin sammanställer historisk forskning ur statsvetenskapligt perspektiv, och menar att få statsvetare har intresserat sig för den historiska arkivforskningen.

– Statsvetare är väldigt framtids- och demokratiorienterade. Genom att studera historien kan vi bättre förstå de nuvarande kommunistiska regimerna som finns kvar, men också bättre förstå de länder som har en kommunistisk historia, som med blandad framgång försökt demokratiseras. Historien är avgörande för att förstå dagens problem, säger Astrid Hedin.

Astrid Hedin nämner exemplet Östtyskland, vars demokratisering var väldigt speciell och skedde väldigt snabbt. I Tyskland finns arkiv med kilometervis av dokument, som efter tre decennier fortfarande är långtifrån genomgångna.

– Östtysklands demokratisering blev omedelbart väldigt solid eftersom man gick ihop med Västtyskland, en av världens mest välfungerande demokratier. I Tyskland har man även en helt annan mognad i synen på kommunistiska regimer än exempelvis Sverige, då man haft decennier av olika diskussioner i samband med arkivavslöjanden, säger Astrid Hedin.

I Tyskland finns också nyproducerade tv-serier som använder sig av historiker som konsulter, som Deutschland 83/86/89 och Weissensee.

­­– I Tyskland finns diskussioner om hur Östtyskland försökte påverka både vänsterrörelserna och miljörörelsen och att Stasi kan ha hjälpt grävande journalister med handlingar. Det är många diskussioner som helt enkelt inte ägt rum i Sverige, säger Astrid Hedin.

Text: Ellen Albertsdottir