FAKULTETEN FÖR HÄLSA OCH SAMHÄLLE | Seminarium
Problemlösningarnas eviga nu

Drivande för dagens kriminalpolitiska debatt är en stor desperation över utvecklingen i områden som polisen klassificerat som särskilt utsatta. Åtgärder mot gängbildningar, skottlossningar mellan rivaliserande grupperingar och så kallade parallella samhällsstrukturer förs fram i snabb takt och vanligen förenade av ivern av att öka repressionen, kontrollen och inlåsningen. Åtgärder som för oss allt längre från en kunskapsgrundad kriminalpolitik. Men är då alternativet de förebyggande insatserna, vad innehåller i så fall dessa?

Under seminariet kommer resultatet från en studie om vad det trygghetsfrämjande och brottsförebyggande arbetet innebär i praktiken i fyra särskilt utsatta områden i Sverige. Det visade sig att det vanligen finns ett väl uppbyggt samarbete mellan polis, kommun och bostadsbolag, att det finns höga ambitioner om att vända utvecklingen men också att det kan vara väldigt svårt att veta hur arbetet bäst läggs upp till form och innehåll.

BRÅ:s flora av vägledningsmaterial återkommer ständigt till att arbetet ska bedrivas systematiskt, problemfokuserat och att åtgärderna ska rikta sig mot roten till problemen, inte dess symptom – och därtill baserade på situationella analyser av brottsligheten. Men även om många ställer sig en idé är det i praktiken inte självklart vad en orsak är, hur olika faktorer samspelar med varandra och hur det går till att åstadkomma en analys som pekar mot vilka insatser som är lämpliga. Det är heller inte säkert att brottsförebyggarna har tillgång till de lämpliga insatserna i sin åtgärdsarsenal. En slutsats som dras i studien är därför att utvecklingen av arbetsområdet i högre grad måste utgå från reella situationer och befintlig praxis, inte från tänkta sådana.