Innan vaccin blev vanliga på 1940-talet var stadsplanering och folkhälsopolitik enda sättet att bekämpa epidemier. Med undantag för smittkoppor har vaccin aldrig ensamt besegrat smittsamma sjukdomar. Guy Baeten, professor i urbana studier vid Malmö universitet, uppmanar till en återupprättad koppling mellan stadsplanering och folkhälsa.

Under 1800-talet var stadsförhållandena ohygieniska och orsakade vågor av förödande utbrott av kolera, smittkoppor, scharlakansfeber och andra sjukdomar. Dödligheten var mycket hög i de tidigt industrialiserade städerna i Europa vilket drev regeringarna till att utveckla den moderna tidens stadsplaneringsideal och en ny folkhälsopolitik.

Bristande hygien

Stadsutopier från början av 1900-talet var alla fokuserade på att få tillbaka ljus, luft och grönska till staden. Ren och enkel arkitektur och möbeldesign, typisk för Bauhaus-rörelsen, var ett direkt resultat av bristande hygien i spåren av spanska sjukan som startade 1918.

– Stadsplaneringens roll för att bygga folkhälsan och förebygga epidemiska utbrott av infektionssjukdomar var nu fullt etablerad och togs för givet. Renlighet skulle bli ett sätt att leva efter spanska sjukan och en symbol för modernitet och civilisation, säger Guy Baeten

Guy Baeten ser tre huvudsakliga skäl till att sambandet mellan folkhälsa och stadsplanering långsamt upplöstes:

  1. Ett genombrott inom medicinsk vetenskap som visade att epidemiska utbrott inte var tillfälliga, genetiska eller gudomliga utan orsakade av dödligt virus.
  2. Att ansvaret för att hålla sig frisk under 1980- och 1990-talet fram till idag skiftat till individen med fokus på personlig träning, kost samt hälsosamt beteende och vanor.
  3. Att stadsplanering gradvis omvandlats från en motor för allmänt välbefinnande till en för ekonomisk tillväxt.

Avgörande ögonblick

Folkhälsoprogram fokuserar idag mer på infektionssjukdomar och beroende snarare än hälsosamma miljöer. Ändå är det i så kallade ”glömda tätheter” i våra städer, alltså kåkstäder, fabrikshem, äldreboenden, tältstäder, fängelser, husbilsparker, boenden för hemlösa, som smittsamma sjukdomar lättast sprider sig. Detta på grund av bland annat trångboddhet och otillräckliga transportalternativ, liksom sociala hälsofaktorer som inkomst, etnicitet och funktionsvariationer.

– Epidemier har historiskt sett fungerat som tillfällen för dramatisk förändring. I detta avgörande ögonblick är det dags för stadsplanering att sätta kampen mot segregation, polarisering och brist på överkomliga bostäder högt på dagordningen, säger Guy Baeten.

Text: Ellen Albertsdóttir

Mer om forskningen

Forskningen presenteras i en essä i senaste numret av tidskriften Plan:

Stadsplanering, epidemier och folkhälsa – en gemensam historia