Röster från en stängd idrottsvärld - Coronakrisen som en möjlig grund för utveckling

Om projektet

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om coronakrisens effekter för föreningsidrott, motion, fysisk aktivitet och supporterskap i Sverige. Vi vill både kvantitativt och kvalitativt kartlägga och analysera idrottsledares, idrottsutövares, supportrars och motionärers tankar, reaktioner och agerande rörande idrott och fysisk aktivitet under coronakrisen på kort och lång sikt. I ett kommande projektet ska även idrottspolitiken, -ekonomin och pandemins långsiktiga effekter studer.

I den globala nedstängning som följde covid-19 blev Sverige ett avvikande fall. Medan många länder införde kraftiga restriktioner för sina medborgare, blev de svenska åtgärderna måttliga. Strategin försvarades av regeringen som en balansakt mellan nödvändigheten att begränsa smittspridning och värdet av att mildra pandemins ekonomiska konsekvenser. Denna balansakt visade sig även i frågor kopplade till idrott, motion och fysisk aktivitet. Å ena sidan tvingades stora delar av den traditionella tävlingsidrotten till en omedelbar time out. För elitidrottare, klubbar, sponsorer, media och företagare i publikstarka idrotter som fotboll, ishockey och skidåkning innebar den ofrivilliga pausen ett svårt ekonomiskt avbräck – snart följt av höga krav på ekonomisk kompensation från staten. Men även idrottsrörelsens breda barn- och ungdomsverksamhet påverkades av Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att undvika träning inomhus, undvika kroppskontakt mellan idrottsutövare samt slopa resor, cuper och seriespel. Detta ställde nya krav på organisation, ledning och styrning inom idrottsrörelsen. Idrottsrörelsens cirka 20 000 klubbar och över tre miljoner medlemmar har olika förutsättningar i allt från idrottstraditioner till ekonomi, geografisk placering och demografi. Hur strikt skulle Folkhälsomyndighetens råd följas? Behövde alla idrotter göra på samma sätt? Och hur skulle själva träningsverksamheten utformas när tävlingar inte längre kunde genomföras. Kunde nya idrottsaktiviteter utvecklas? Å andra sidan underströk både myndigheter och experter i Sverige att motion och fysisk aktivitet var särskilt viktigt under krisen för att främja både fysisk och psykisk hälsa.

Coronakrisens påverkan på idrott och fysisk aktivitet i Sverige

För många människor resulterade pandemin inte i minskad fysisk aktivitet, men den blev ett tillfälle att pröva nya motionsformer på nya platser, framförallt i naturen. Svenska data saknas, men preliminära uppgifter från Norge visar att antalet besök i naturområden runt Oslo ökat med nästan 300 procent denna vår (Venter m fl 2020). Andra har emellertid påpekat att den socioekonomiska ojämlikhet som redan finns i Sverige när det gäller idrott och fysisk aktivitet (se CIF-rapport 2018) troligtvis kommer att stärkas av krisen. Spridningen av covid-19 har varit särskilt hög i socialt utsatta områden. Till detta kommer att vissa samhällsgrupper kan arbeta hemifrån och har tillgång till bil, medan andra måste vara på arbetet samtidigt som de räds att åka kollektivt. Under senare tid har det även talats om psykisk ohälsa och negativa klimateffekter i Coronapandemins spår. Sammantaget behövs därför kunskap om coronakrisens påverkan på idrott och fysisk aktivitet i Sverige på kort och lång sikt. Kommer pandemin att öka ojämlikheten inom idrottsrörelsen och förstärka skillnaderna mellan aktiva och inaktiva, mellan resursstarka och resurssvaga? Eller kommer krisen tvärtom att leda till innovation och nya perspektiv på idrott och fysisk aktivitet vilket i sin tur kan främja ett hållbart och mer jämlikt framtida samhälle?